Martin - 1.6 / Kryddfestivalen

 
 
 
 
Helt plötsligt, bara ett par timmar senare var festivalen i full gång. Den var faktiskt bara strax nedanför Samuels lägenheter, i samma torg han gått omkring i dagen innan. Runtomkring var det matstånd uppsatta, massor av folk och det luktade starka kryddor överallt. Kryddfestivalen - det var det den hette, och Samuel visste inte om han skulle gilla det eller inte. Stark mat var kanske inte hans grej riktigt...
   >>Wow, liksom det spelar ingen roll hur många gånger jag är här. Fortfarande lika nice place.<< Maylin stirrade runtomkring sig med stora ögon och bara tog in allt omkring henne. Samuel däremot, han var mer skeptisk till det hela.
   >>Ja, väldigt fint ja...<< sa han och blev mer och mer nervös. Han var ju trots allt inte bara där ensam, eller med Maylin, utan även hennes vänner...
 
 
>>Fortfarande, så himla kul att du följde med ut Samuel!<< tjoade Maylin. Samuel vände sig om och skrattade.
   >>Ja, haha... Bättre det än att hänga här ensam.<< 
   >>Äsch säg inte så. Jag har gått hit själv ett par gånger, och det brukar bli lika kul ändå.<< log Maylin. Samuel skrattade nervöst till och såg över mot dem två andra som stod bredvid Maylin. Killen var hennes yngre bror, och hade presenterat sig som André, och tjejen hette Desirée. André jobbade för tillfället som barista på ett fik i staden efter han hoppat av plugget, och Desirée hade precis avslutat sina studier och jobbade för stunden som skribent på en tidning. Båda två verkade stirra på Samuel, och han kände sig obekväm över det. Han drog sig nervös om armen och visste inte om han skulle säga något eller vara tyst. 
 
 
>>Åh.. han är lite blyg av sig?<< undrade Desirée och såg över mot Maylin. 
   >>Jag tror det...<< viskade Maylin tillbaka och gav Samuel ett uppmuntrande leende där han stod och kikade sig kring festivalområdet.
   >>Men han är ganska söt faktiskt...<< Desirée lutade sig närmare Maylin. >>Kanske man skulle lära känna han lite extra?<<
   Maylin skrattade till och puffade till hennes kompis arm. >>Äh kom igen, låt han få vänja sig vid stadslivet först innan du går på han va?<<
 
 
 
Maylin undrade strax därefter ifall Samuel ville göra något speciellt här. Det var ju trots allt han som var ny, så då kunde de börja med att göra något här han ville testa på då dem andra redan gjort det mesta som gick att göra på den här festivalen.
   >>Om jag får ge ett förslag, så tycker jag du ska testa kryddutmaningen. Starkare mat går typ helt ärligt inte att finna, någonstans!<< André ställde sig bredvid Samuel.
   >>Lägg av brorsan, låt Samuel få välja utan att du ska komma och bestämma här.<< skrattade Maylin.
   >>Äh, jag bara ger förslag liksom.<< 
   >>Tja, det låter väl inte så dumt att testa på det? Fast jag klarar inte av stark mat...<< svarade Samuel.
   >>Haha, då ska du träffa Jamie. Du och han kan se på medans vi andra käkar mat då.<< 
   >>Vem är Jamie?<< undrade Samuel.
 
 
André förklarade snabbt att Jamie var killen som alltid kom sent. Men såklart, som det brukade vara så dök han upp precis då André sagt det.
   >>När man talar om trollen. Du hittade hit ändå.<< skrattade André och Samuel såg över mot den smalare killen som plötsligt stod bredvid honom.
   >>Såklart jag hittar hit dumbom.<< svarade han och himlade med ögonen.
   >>Woow! Någon är på dåligt humör hör jag!<< 
   >>Tja, jag sov som en skit. Fick tillbaka en tenta jag precis failade, och tjejen jag träffade bestämde sig för att sluta höra av sig.<<
   >>En vanlig dag i ditt liv alltså?<< skämtade André. Samuel drog kort på smilgropen, men tyckte ändå det lät väldigt jobbigt det Jamie var med om.
   >>En helt vanlig dag. Nej, kom igen. Nu vill jag dränka mina sorger i mat.<< skrattade han och såg över mot Samuel. >>Du är ny här. Tja, Jamie.<< han sträckte fram sin hand mot Samuel som tog emot den.
   >>Samuel. Samuel Martin.<<
   >>För och efternamn? eller dubbelnamn?<< undrade Jamie.
   >>Jag har redan gått igenom det med han tidigare. Lite både och eller hur?<< log Maylin till Samuel.
 
---
 
 
 
 
 
Resten av kvällen spenderade gänget med att helt enkelt hänga på festivalområdet. Samuel lärde känna gruppen och ju längre tid som gick desto mer började han slappna av med dem alla. Han började gilla dem riktigt bra faktiskt och det kändes himla kul att han faktiskt börjat lära känna någon här. 
   Efter att ha bara stått och pratat en stund drog sig tjejerna med sig Samuel över till vattenpipan som stod en längre bit bort, medans André och Jamie hängde vid den lilla utebaren. 
   Att röka vattenpipan och blåsa bubblorna där var inte alls Samuels grej och han fick sig en kallsup ett par gånger som tjejerna gott skrattade åt. Samuel kände hur hans kinder blev rödare över alla misstag han gjorde, men det var också misstag han gjorde tillsammans med några han kom att gilla väldigt mycket och som inte dömde han på något sätt. Så då kändes det inte lika jobbigt, utan han kunde till och med skratta lite åt det själv. 
   >>Nej. Jag ska inte testa maten, oavsett om ni säger att den är "mindre stark än den brukar".<< fnös Jamie. Han litade inte på resterande av gruppen som sa att maten inte var så stark. Han visste att den alltid brände sönder hans insida. Samuel däremot, hade tänkt det nog inte var så farligt eftersom de sa det, men så fort han stoppat första tuggan mat i munnen så kände han hur ögonen vattnades sönder och hela hans mun brände. 
   >>Se, jag sa ju det!<< suckade Jamie och räckte strax därefter över ett glas vatten till Samuel som han halsade ner på en gång. 
   
---
 
 
 
Kvällen blev sen natt och gänget bestämde sig för att dra sig ut på nattklubb och ha kul där. En drink blev två, och två blev tre. Det började bli mer och mer trevligt för Samuel och han slappnade bara av mer och mer under nattens gång. Han hade det riktigt roligt och var så glad över att han träffat på Maylin utanför lägenheten så han fick följa med dem alla ut. 
   Under kvällens gång blev det mer och mer blurrigt för Samuel, och han tappade till slut räkningen på vad som exakte hände. Han minns att fler och fler personer kom till nattklubben och att han hängde med diverse olika under nattens gång. Han minns att Desirée titta på honom sådär lite extra och att han blivit så nervös men ändå lite intresserad över vad hon tittade på. Han minns att Maylin hade hängt med han extra mycket och det gjorde han extra glad och varm inombords. Han minns att Jamie hade dragit upp han på en omgång kareoke och att han tillsammans med honom vågat sjunga loss under kvällen med ett brett leende på ansiktet och i hjärtat. Han minns att André tagit hand om honom efter han råkat falla ihop på dansgolvet av ett snedsteg och att känslan av att ha hans hand mot hans kropp varit så annorlunda.
   Han minns att han träffade på andra nya ansikten med, men det var ju såklart bara ett där som gjorde att han helt plötsligt kände något alldeles extra. 
 

Martin - 1.5 / Bekantskap

 
 
En ny dag, fylld av nya möjligheter. Samuel hade inga större planer på vad han skulle göra, förutom att ta ut soporna då. Efter dem var slängda såg han att det fanns en ny affish uppsatt på anslagstavlan och han gick över för att se vad det kunde vara för något nytt. Han såg att lappen om tiderna satt kvar, och det var faktiskt grannarna som gjort fel, men ja, det var ju igårnatt det. Kanske det bara var en engångsföreteelse med?
   Samuel kunde där han stod läsa sig till om att det snart skulle vara en festival i närheten. Kanske det skulle vara något att gå iväg på? Fast hur kul skulle det vara att gå dit själv?
 
 
Samuel suckade, och var på väg att gå då han såg att någon tittade mot honom. Han blev smått ställd, och fick inte riktigt ur sig det där hejet som man brukar säga när man ser någon annan. Det var först när personen började prata med honom som han kunde komma tillbaka och börja prata som en normal människa. 
 
 
 
>>Hej...<< sa hon och gav han ett väldigt brett leende.
   >>Eh, hej!<< svarade Samuel och gav ett leende tillbaka. 
   >>Duu, du är ny här eller hur? Jag känner inte igen dig.<<
   >>Eh, ja exakt! Jag är... ny här.<< skrattade han och bet sig lite i tungan. Han började känna sig lite nervös över att någon pratade med honom bara sådär. 
   >>Maylin.<< sa hon och sträckte fram sin hand som Samuel tog tag i. 
   >>Samuel Martin.<< svarade han.
   >>Samuel Martin? Alltså, var det ett dubbelnamn eller för och efternamn?<< skrattade hon.
   >>Öh.. Ja.<< Samuel svalde hårt. >>Både och, kanske... Inte riktigt.<< han blev lite rödare om kinderna, och skrattade sedan nervöst.
   >>Okeej...<< hon log, lite skeptiskt men verkade inte se det som något udda. >>Maylin Hallow, eftersom du nu sa två namn säger väl jag detsamma.<<
   Samuel skrattade igen. 
 
 
Samtalet med Maylin gick vidare. Hon frågade vart han kom ifrån, vad han tänkte göra här - om han var student eller sökte jobb. Lite allmäna frågor som även Samuel kunde fråga till henne. Han fick veta att hon var tjugofyra år, och bodde med sin yngre bror här i lägenheten precis bredvid Samuel. Hon var student för stunden, och planen var väl att först få sig en examen och sen se vart livet tog henne vidare. 
 
 
Maylin skrattade till. >>Du är inte så värst pratglad av dig eller hur?<< log hon. Samuel pillade lite på armen.
   >>Njae, inte jämt...<< skrattade han. 
   >>Förresten Samuel, ska du till festivalen där eller?<< sa hon och pekade på informationsbladet. 
   >>Kanske, jag har inte bestämt mig än.<<
   >>För om du ska dit, så säg till! Jag och brorsan funderar på att dra dit med några kompisar, så vore ju riktigt kul om du ville följa med också.<<
   >>Åh, ja... Ja men det kan jag nog göra.<< sa han. Maylinn log brett igen, och rättade till hennes glasögon kvickt. Hon tog upp sin telefon och såg ner på den. 
   >>Great, låter topp! Jag måste dra nu, men vi lär säkert höras igen!<< 
 
 
 
>>Ja, ja det gör vi nog!<< hojtade Samuel till, kanske lite för högt och exalterat med ens. Han kunde höra hur Maylin fnissade, och såg i ögonvrån hur hon gav han ett kvickt leende innan hon gick in till sig. 
   Samuel stod kvar och drog ett djupt andetag. Hans hjärta bultade ganska snabbt. Det här var verkligen ett oväntat möte, men han kände sig väldigt glad med ens över att han faktiskt träffat på någon här. Nu kändes det med ens lite roligare att gå till den där festivalen, om än han också började känna sig lite mer nervös över det faktum att han då inte bara skulle gå med en ny person, utan väldigt många fler...
 

Martin - 1.4 / Högljudda grannar

 
 
Första natten, och tydligen så var det någon i huset som inte lyssnade på de regler som fanns uppe angående ljudnivåerna i huset efter en viss tid... Samuel vaknade med ett ryck över det höga väsnandet som skedde, och han kände hur humöret sänktes rakt ner till botten. Han vände och vred på sig i sängen, lade kudden mot huvudet men ingenting tycktes kunna dränka det han hörde. Samuel frustade till, och ställde sig upp. Fine, om han inte fick sova så fick han väl göra annat tills vidare.
 
 
 
Det var svårt att fördriva tiden nu under nattens småtimmar. Han ville inte göra något för aktivt, med risk för att inte kunna somna sen. Istället tog han en kall brödbit och tuggade på den. Lite mat på natten hade aldrig skadat och han var ändå lite hungrig, så varför inte ta en första frukost och sedan köra på en andra om ett par timmar?
   Där han satt och åt och tuggade, och med de högljudda ljuden som nästan fick hela honom att skaka undrade han om det inte skulle vara bra att gå över och säga till dem. Han knackade med fingrarna mot bordet. Han tvekade.
 
 
 
Till slut bestämde han sig för att försöka knacka på och be dem vara tysta. Han var nog inte heller den enda som bodde här som kunde höra dem och blev störda av vad det än nu var dem gjorde... Så att be dem sluta skulle inte bara gynna honom, utan andra med.
   Samuel knackade försiktigt på, och väntade sedan. Och väntade. Och väntade. Men ingen verkade ha hört honom. Samuel lade armarna i kors. Han kände hur spänd han blev. Kanske om han bankade högre så? Fast om de väl öppnade hur skulle dem då reagera på att han stod där och sa åt dem att vara tysta? De kanske ändå skulle sluta snart? Eller så kanske det var han som sett fel på lappen?
   Samuel väntade en stund till.
 
 
 
Men efter att ingen kom och öppnade så kände Samuel att han nog ändå kunde vänta ut tills dem lugnat ner sig. Lagomt trött gick han in till sig igen och bestämde sig för att slå på en gammal film på boxen tills det blivit bättre. Nästan tre timmar senare slutade ljudet, och Samuel fick sig åtminstone några få timmars sömn innan morgondagen grydde.