TS4 Fam. Jones 2.41

 
 
 
Livet hos familjen Jones fortsatte som vanligt. Skola för ungdommarna och jobb för den vuxne. Det var inte så länge kvar tills både Manju och Blaise skulle fylla år och de längtade båda. De hade planerat att ha födelsedagen ihop, en stor fest tillsammans, för att fira att de kommit in i vuxenlivet! Men just nu var det bara att fortsätta jobba hårt i skolan och satsa på det. 
   Amanda, som varken skulle fylla år på länge eller hade skola att oroa sig över, började varje dag med en svängom på violinen. Hon hade tagit sig så långt i musiken att en av hennes egenskrivna låtar blivit licenserade! Något hon tyckte var helt fantastiskt kul!
 
 
 
Idag var det en stor dag på skolan. Det var nämligen så att utgångseleverna, alltså Manju och Blaise årgång, skulle få åka iväg på en utbildningsmässa och träffa olika universitet och företag. Det var verkligen en bra chans för att stifta bekantskaper och kontakter för framtiden. Så Manju tog extra tid på sig för att hitta just den rätta outfiten. 
   Fast i slutändan valde hon ändå den gamla hederliga blusen med jeans-looken. Så länge hon visade framfötter och engagemang, samt kanske bra hygien, så spelade det ändå ingen roll hur hon såg ut. 
 
 
 
Blaise själv var verkligen på topp. För första gången kände han sig rejält självsäker på sig själv. Efter han fått prata ur sig på brölloppet inför Manju, hade han börjat hitta sig själv. Han hade prata med Amanda kort därefter och för henne spelade det ingen roll vem Blaise älskade, så länge det var en vettig person så var Amanda nöjd.  
 
 
 
 
Medans ungdommarna gjorde sig iordning passade Amanda på att plocka och dona i köket. Hon var nämligen ledig denna dag så hon tänkte passa på att ta tag i hushållet och även ta sig tid att åka iväg på den nya utställningen som var på museet i Willow creek. När Blaise och Manju väl var redo för skolan önskade hon dem en trevlig dag och sa åt dem att visa deras bästa sida idag. Inga rackartyg nu, sa hon med glimten i ögat till Blaise som lovade att åtminstone "försöka". 
 
 

TS4 Fam. Jones 2.40

 
 
 
Oundvikligen, javisst. Mitt i allt firande mötte Amanda och Fredrik varandras blickar. Det var ett ytligt möte, ett ytligt samtal. När Amanda pratade med Fredrik fick hon känslan av att han glömt allt om dem. Det verkade så iallafall. Amanda visste inte riktigt hur hon skulle ta det här. För trots allt fanns det ändå något inom Amanda som hoppades att allt skulle ordna upp sig. Kanske att de kunde gå tillbaka till den tiden som var, innan allt blev som det blev. 
 
 
Efter ett tag tog alla ytliga ämnen slut och det blev en lång, tyst paus emellan dem båda. Innan Amanda hunnit ursäkta sig tog Fredrik till orda. Jag vet att jag inte betett mig helt juste mot dig.. Och, ja, jag ville bara säga förlåt. För att jag aldrig svarat dig sen sist vi träffades. Jag är ledsen för det. Amanda kunde nästan inte tro vad det var hon hörde. Det hade ju varit en halv evighet sen den gången de träffades...
 
 
 
.. Men Amanda var inte arg på Fredrik för att det tagit honom så länge att ge henne svar. Det var en del av det förflutna och hon blev mer glad, nöjd, över det faktum att Fredrik ändå faktiskt sa någonting, alls. Det räckte.
   Efter deras samtal gick de skilda vägar och fortsatte fira brölloppet separat. Amanda insåg just då, att trots att hon en gång sagt till sig själv om att hon hade gått vidare så hade det varit en form av lögn. För just nu, kände hon av att hon verkligen hade släppt det förflutna och hon var redo att fullständigt gå vidare. 
 
 

TS4 Fam. Jones 2.39

 
 
 
 
 
Efter vigseln ägt rum var det dags att fira! Utanför kyrkan var det uppdukat med mat, tårta och goda drinkar. Pianomusik spelades och det var helt enkelt en perfekt dag för att vara ute på. 
 
 
 
Fast dagen kanske inte var så perfekt för alla. Kvar i kyrkan såg Manju en bekant figur sitta på en av bänkarna. Hon visste att något var på tok hos Blaise och nu kände Manju att hon helt enkelt inte längre kunde låta han vara ensam i sina egna tankar. Jag vet att något är på tok och du ska veta att jag är här för att lyssna om du vill prata. 
 
 
 
Det var nog de orden Blaise behövde få höra för att äntligen kunna släppa stenen som tyngde honom. Han berättade allt. Från den gången han varit med Michael, till festen hos Marina, och kyssen och.. Allt. Skulle Blaise någonsin kunna ha det här? En familj? Gick det ens om man gillade killar? 
 
 
Blaise... Självklart kan man få allt det här. Oavsett vem man gillar. För Manju spelade det ingen roll vem Blaise gillade, och hon försäkrade Blaise att till och med hans mamma skulle acceptera det. Majoriteten skulle acceptera honom och fanns det dem som inte gjorde det, så var det bara att bevisa motsatsen för dem. Visa dem hur lycklig man är när man följer sin egna väg. 
 
 
 För Blaise betydde Manjus stöd och ord något enormt mycket. Han började känna sig mer.. säker på ett sätt. Han behövde höra dessa ord från någon annan, någon som ville hans bästa.