Önskar er alla en trevlig Valborg!

 
 
Hoppas ni alla där ute får ett trevlig valborgsfirande! 
Själv är jag hemma med familjen för att grilla och njuta av att vädret är så fantastiskt fint och varmt! Kanske blir det att bränna någon brasa eller så inte, det återstår att se. 
 
 
 
 
 
 
 
 

TS4 FAM. JONES 4.12

 
Marina
 
 
 
Bo och Celeste slängde sig igenom dörren in till Marinas hus. De båda kände den starka doften av rök när de sprang igenom huset på väg ut mot altanen på baksidan. Celeste kände hur oron i magen gjorde sig mer påminnd och hon visste att starka rökdofter bara kunde innebära en sak...
   Med pulserande hjärtan och andfådda kroppar steg de ut på baksidan och möttes av vad de båda väntade sig.
   De båda stannade upp, chockerande stilla, och såg hur elden slickade sig omkring en krukväxt. Marken omkring den var kolsvart och elden såg ut att börja sprida sig snabbare och snabbare omkring marken. Det skulle inte dröja länge innan den tagit sig inpå huset... 
   >>Marina! Är du här?!<< skrek Bo innan han såg Marina stå ett par meter ifrån elden, helt oberörd av dess destruktiva krafter. 
   >>Åh, är ni redan tillbaka?<< sa hon med ett leende och gick självsäkert fram till elden. >>Jag hade inte förväntat mig er tillbaka så pass. Fick ni med er allt?<< fortsatte hon vidare. 
   >>Vad i hela friden gör du?!<< frågade Bo panikslaget.
   >>Jag testar lite saker bara.<< svarade hon lugnt.
   >>TESTAR! Vadå testar! Snarare bränner sönder saker och riskerar att bränna ner huset med!<< Bo kände hur han, istället för att stå kvar helt panikslagen, började bli alldeles vansinnig inombords. 
   Celeste stod som i chock bakom Bo och såg bara på hur elden fortsatte växa. Hon förstod inte vad Marina gjorde och hon förstod inte varför Bo blev så arg - som att det var på rutin att just detta kunde hända.
   Däremot visste hon att eld som var lös inte var att leka med och hon insåg att något måste göras. 
 
 
 
Marina ställde sig farligt nära inpå elden. Hon kunde känna hur hettan från den värmde hennes kropp och, ja, det var nästan något nostalgiskt över det hela. Bakom den ilskna Bo såg Celeste hur Marina tycktes plocka fram något, något vagt bekant hon höll i, men Celeste hade inte tid att tänka på vad, utan hennes fokus låg på att hämta något att släcka elden med.
   >>Hur längesen var det jag egentligen använde dig...<< sa Marina till sig själv och tittade på den blänkande pistolen hon hade i sin hand. 
   >>Marina! Lyssnar du ens!<< fortsatte Bo som numera hade tagit sig ett steg närmare elden. Han ryggade snabbt tillbaka när han kände hur den försökte ta tag i honom. >>Marina!<< 
   >>Bo! Tydligen så lyssnar hon inte! Finns det inget vi kan släcka elden med!?<< fann sig själv Celeste med att skrika rakt ut. Hon kände hur tiden tickade ifrån dem. Hur länge hade elden stått i brand? Desto längre de väntade desto snabbare skulle den sprida sig. 
   >>BO!? Lyssnar du ens?!<< Celeste vände sig emot Bo men hans uppmärksamhet verkade bara vara riktad emot elden och Marina. Celeste jämrade sig där hon stod och drog sig själv i håret. Var det ingen här som insåg att elden var på väg att förstöra allt i sin väg! 
   Kanske det fanns en brandsläckare inomhus... Så fort hennes ömma ben kunde bära henne tog sig Celeste in i huset och började leta. Det verkade vara upp till henne att göra något.
   >>Om ingen annan tänker försöka släcka elden, så får väl jag göra det istället!<< 
 
 
 
Marina såg skeptiskt emot Bo som hade lagt handen på pannan. I sin högra hand höll hon stadigt pistolen och riktade den emot elden. Ett skimmer av is forsade ur den och små kristalliknande korn svävade omkring i luften omkring dem. En isande kyla spred sig. 
   >>Jag tror att det möjligen hade varit bra att förklara lite mer ingående om vissa saker här... << sa hon och fortsatte skjuta emot elden som sakta men säkert blev mindre och mindre. Hennes blick följde efter Celeste genom fönstret när hon febrilt försökte leta reda på en brandsläckare. >>Stackarn kan ju tro att vi inte har någon som helst kontroll här.<< 
   >>Eller kanske. Men bara kanske.<< sa Bo och tittade upp mot Marina. >>Skulle det nog vara ännu bättre om du inte ens gjorde så drastiska prover till att börja med.<< 
 
 
 
>>Måhända att det kan vara en idé.<< sa Marina och snurrade runt pistolen i handen innan hon stoppade undan den. >>Men, jag har mina orsaker vet du.<< hon mötte hans blick och efter en stirrande tystnad tittade han bort från henne. Han hade inga argument att komma med på varför han inte ville att hon skulle fortsätta med sina större experiment, men för den skull var det inte som att han skulle sluta visa stort missnöje över det hela. 
   >>Som du vill.<< sa han och suckade. >>Men du vet väl om att jag bar...<<
   >>Okej, vad är det som pågår här egentligen?!<< Bo vände sig om och såg på Celeste som precis kommit tillbaka ut igen, tomhänt. 
   >>Du verkar ha lugnat ner dig ser jag?<< log Marina emot Celeste.
   >>Vad är det som pågår här.<< Celeste kände hur hennes panik, likt Bos, bytts ut mot ifrågasättande frustration. Egentligen så var det nog inte hennes plats att ifrågasätta alltför mycket men hon visste att hon måste göra det. >>Pistolen.<< hennes röst var kall och allvarlig. >>Var hittade du den?<< frågade hon Marina och tittade in i hennes blick. 
   >>Den är min.<< svarade Marina.
   >>Ljug inte för mig.<< kontrade Celeste tillbaka. >>Jag har sett den förr. Var hittade du den?!<< Celeste ville få svar, nu. Hon ville veta varför Marina hade exakt samma pistol i sin hand som den hennes far hade. Visste Marina om var hennes pappa var? Visste Marina om mer än hon ville säga om hur hon kände hennes familj?!
   >>Som jag sa. Den är min.<< Marinas röst var säker. >>Om du tänker på den din far använde så kan jag säga dig att den mest troligast var hans egna. Du vet. Det finns fler än en version av saker och ting här i världen.<< 
   Celeste fortsatte stirra in i ögonen på Marina, hennes blick väjde sig till Bo som för att få hjälp i hela denna situationen men han blickade bort från dem båda. Hon vände sig till Marina igen.
   >>Jag vill ha svar. Nu.<< just i detta ögonblick kände Celeste att hon nog hade korsat linjen. Det var nu hon antingen skulle få ett svar eller ett finger som pekade henne härifrån. För henne spelade det ingen roll just nu. Hon insåg att hon kunde få ett svar på saker och ting och det var värt risken. 
   >>Ja, jag antar att du vill ha det.<< sa Marina och pekade emot stolarna som stod runt bordet utanför altanen. >>Nåväl, lilla vän, vi kan väl ta och slå oss ner och så kan vi se till att reda ut saker och ting. Tillsammans?<< 
 

TS4: White House

 
 
Det här är väl lite av en W.I.P. Är inte helt klar med utsidan och insidan ska vi inte ens tala om. Jag gillar egentligen inte att göra stora hus, för jag vet inte vad jag ska göra med allt utrymme som finns inne i det. Det enda som jag älskar med att bygga stort, är utsidan som går att göra så fantastisk med alla utstickande delar och massa fönster!