2017

 
 
 
Tekniskt sett så släpps de här inlägget klockan 23.59 den 31 Januari, så ett nytt år är det inte direkt. 
Men en minut hit eller dit, det gör inte så mycket skillnad, eller hur? 
 
 
Jag vet att jag sagt att jag inte skulle släppa något inlägg förrens helgen den 7:e och 8:e Januari, men det är ju ett nytt år vi går in i, och jag kände jag ville uppmärksamma det med ett litet förberett inlägg. Tacka vet jag att man kan tidsinställa saker och ting, det har underlättat mitt liv som bloggare enormt. 
 
Det här året har verkligen varit ett knasigt år. För mig har det, likt 2015, varit en berg och dalbana på det personliga planet, första halvan av året var toppen, medans andra har varit lite mindre kul. För resten av världen verkar 2016 ha varit ett riktigt dåligt år, med många extrema förändringar och händelser som vi får se först nu 2017 hur det kommer påverka saker och ting. 
 
För bloggen har det varit en väldigt spännande tid. Jag har avslutat generation tre under första början av året och därefter lämnat över facklan till generation fyra och Celeste historia som visade sig bli en väldigt mycket mer inveklad historia än jag tänkte mig. Jag har inte riktigt reflekterat över hur länge jag skrivit om Celeste, men jag kikade igenom snabbt hur länge ungefär varje generation har tagit att ta sig igenom...
 
- Generation 1 med Annie Jones tog mig ungefär tre månader.
- Generation 2 och 3 med Amanda Jones och Blaise Jones respektive tog mig ungefär fyra månader.
- Generation 4 med Celeste Jones, som startade sitt första inlägg den 3:e April och sitt senaste nu den 27:e november har hållt på i snart åtta månader - alltså dubbla tiden som för Generation 2 och 3. 
   Jag har inte ens kommit till vad jag anser vara historiens mittpunkt...
 
Det är ganska... Jag tycker det här är ganska häftigt, faktiskt. Jag trodde aldrig att jag skulle hålla på så länge med den här historian, för min tanke var att den skulle vara så mycket simplare. Min plan var egentligen bara att jag skulle låta fokuset ligga på ett triangeldrama mellan Bo och Lucas och Celeste, och utomjordingarna skulle endast spela en väldigt liten roll i historian. Nu har det blivit i stort sett tvärtom. Allt det som växt fram under tiden jag skrivit den har historian, alla nya simmar jag tagit med, alla nya vägar jag valt att ta. Det är det jag älskar med den här bloggen, att få utlopp för mina fantasier och faktiskt få en chans att dela med mig av det till andra som uppskattar det jag gör. 
 
Under året som gått har jag självklart inte bara skrivit om Jones på bloggen. Men det är min absoluta favorit att lägga ner tid på. Som ni nog förstått ganska väl vid det här laget. Gud, jag måste nog ha upprepat mig minst ettusen gånger under min tid här över hur mycket jag gillar Jones, haha. Ni får säga till ifall det blir tjatigt. 
   Jag har såklart haft en kortare serie under sommaren, massa simmar jag skapat samt hus, och en hel del annat, absolut.
 
 
Om jag får fråga er, vad har varit ert favoritmoment med min blogg, Jones eller andra inlägg under det här året?
 
 
Mina tankar över det kommande året är hur jag ska fortsätta med bloggen. Nästa år kommer jag att gå in i mitt andra år som simsbloggare, vilket kommer bli en rolig milstolpe att ta sig igenom, men även en som har fått mig att fundera. Jag vet om att jag inte kommer att blogga här för alltid, kanske kommer jag att återvända någon gång då och då, men den här bloggen skapades främst för att jag blev så inspirerad över att läsa andra simsbloggar och att jag ville göra det här jag med. Nuförtiden är de flesta simsbloggar en del av det förflutna och något som knappt existerar längre. Det är tråkigt, tycker jag, för jag saknar att läsa och bli inspirerad av andra. Saker som youtube och att se på en video är inte alls samma sak som att läsa ett bra historieinlägg. Men men, det är sånt som händer med tiden, allt varar inte för evigt. 
 
Min plan är att jag ska bli färdig med Celeste historia innan jag går ut skolan nästa år. Innan jag går in i nästa steg i mitt liv. Efter jag är färdig med min utbildning vet jag inte vart det bär av härnäst, men om jag får bestämma så kommer det att ske på en plats där jag inte har tillgång till min dator eller sims i första hand. Det kommer vara ett tufft mål att hinna med, och jag är osäker på om jag kommer klara det. Men jag ska försöka och jag ska göra mitt bästa att hålla inläggen top-notch fram till slutet. Om det nu blir så att jag faktiskt blir klar med historian innan skolan är slut, så kommer jag säkert fortsätta vidare med nästa generation. Så ni behöver inte vara oroliga över att jag kommer sluta blogga så fort Celeste saga är över tidigare än planerat. 
   Det är även svårt för mig att säga nu hur det kommer se ut. Allting kan ändras med tiden, och jag är en som egentligen ogillar att planera alltför exakt. Det får bli som det blir, är bättre att säga tror jag.
 
2017 tror jag kommer bli ett bra år. Sa jag även förra året, och förrförra, men jag ska fortsätta vara optimistisk till saker och ting. Jag gillar nyår, för konstigt nog känns det som en nystart, trots att det kanske inte är det fullt ut. Men det är en chans att få vara med om helt nya möjligheter och händelser att ta del av och minnas för alltid! 
 
Så med detta vill jag säga Gott Nytt år till er kära läsare där ute! Jag hoppas ni får ett fantastiskt år framöver, och jag hoppas ni vill fortsätta följa med mig och Jones in i deras fortsatta äventyr som jag kan säga er, kommer leda in dem till helt nya världar. 
 

Ledighet

 
 
 
Som rubriken och bilden lyder har jag bestämt mig för att ta en paus ifrån bloggen. Jag känner att det behövs, speciellt nu efter adventskalendern, som tog väldigt mycket mer tid än jag räknade med. Det har förutom den, varit en del hektiska dagar i skolan med, och allt som allt, jag behöver vila upp mig.  
 
Bara för att jag har en paus dock, betyder det såklart inte att jag inte kommer spela eller skriva rent allmänt, det tycker jag är för roligt för att helt skippa. Men däremot handlar pausen mer om att jag inte kommer stressa för att få iväg något inlägg, eller att jag ska känna press över att jag inte bloggat på någon dag. 
 
Jag har som det ser ut nu ett historie-inlägg som jag är redo att publicera någon gång efter nyår - vilket då även innebär att vi återgår till originalhistorian och allt som det innebär. Därefter hoppas jag innerligt att jag ska ha tid att spela och skriva, men eftersom jag går sista året på universitetet så innebär det väldigt mycket jobb och det är jobb jag kommer att prioritera först. 
 
Så som jag tänkt mig kommer jag ha en paus fram till den 8 Januari - om det då innebär att jag släpper det inlägg jag redan har den helgen, eller helgen efter, får jag se hur det ser ut. 
 
Hursomhaver, så vet ni hur det kommer se ut framöver här på bloggen. 
Ni får alla ha det så bra! Så ses vi nästa år igen!
 
Kramar!

Adventskalender - Del 24 - Nu är det jul igen

 
Grupp 46
Diverse Simmar
 
Tidigare Inlägg
 
 
Så, trots allting som skett under denna juls förberedelser och framtida afton så lyckades allting ändå att bli en fest som kom att uppskattas av alla på något sätt eller vis. Det krävdes nog en katastrofal händelse för att få alla att komma varandra lite närmare, åtminstone så lärde man känna varandras sämre sidor under aftonen - och klarar man av en annan persons dåligare dagar så lär man uppskatta deras bättre kvaliteter så mycket mer. 
   Trots att Celeste fått sig en rejäl utskällning av Marina så kompromissade hon en deal med henne. Hon fick njuta av kvällen med sina vänner, gamla som nya, om hon lovade att städa upp hela herrgården, samt hemma hos Marina. Plus, att hon personligen skulle be om ursäkt till alla. Vilket Celeste accepterade, även om det tog emot att hon skulle få städa hemma hos Marina med...
 
Aftonens festligheter hade precis börjat, men det hindrade inte några ungdomar från att ta sig ut och hänga i vinterns kyliga nattluft. Såklart gick det inte så länge innan ett litet bus skapades, dock utan större problem, då tvålen Celeste hällde i ändock skulle gå åt till att städa fontänen dagen efter. 
   >>Varför inte nu ikväll?<< hade hon sagt med ett leende och hoppat rakt in i den bubblande massan som bildades. Bo hade stått på sidan om och knappt hunnit reagera innan Celeste drog honom till sig och kastade bubblor mot honom. 
   Tanken var att Bo skulle kasta tillbaka, men ni vet, tvål brukar ha tendenser att vara halt och hips vips låg Bo med rumpan i det kalla vattnet. En liten kaskad av vatten träffade Chantelle och Lucas som satt vid sidan om. Men, det var ingen av dem som orkade reagera med hat, istället borstade Chantelle av sig och lät det vara och Lucas satt mest ihopsjunken och funderade. Celeste började skratta till Bo, och föll sedan ner själv, vilket fick Bo att börja skratta tillbaka. 
   Blake och Cara hade stått på sidan om och sett på, tills Blake själv tyckte de två kunde vara med. Cara hade inte så mycket att säga till om, utan fick lov att acceptera att Blake från och med nu skulle bevisa för henne att "javisst, jag kan minnsann gå på kanten, med dig på axlarna, utan att halka ned i fontänen!" Cara hade bara skrattat och följt med hennes bästa vän.
 
 
>>Gud Alice. Hur kan du vara så lugn...?<< suckade Anastasia. Hon hade först nu börjat slappna av igen. Hennes energi var slut, och om det inte vore för att hon var kvällens värdinna så skulle hon gått och lagt sig för längesedan. 
   >>Nu tycker jag du överdriver Annie. Om man bortser från det stora is-kaoset som skedde, så var det väl inget annat att jaga upp sig för?<< skrattade Alice.
   >>Kanske om jag inte glömt bort att du skulle fixa med cateringen så hade jag varit lite lugnare..<< sa Anastasia. 
   >>Annie, du måste väl ändå känna mig bättre vid det här laget? Såklart jag inte låter mina gäster eller värdinnor laga mat på självaste julafton.<< skrattade Alice vidare och gav sedan Anastasia en kram. >>Om inte kunde du faktiskt ha ring mig och dubbelkollat.<< sa hon och släppte taget.
   >>Jag kunde ju det..<< svarade Anastasia och log. 
   >>Nej vet du vad. Nu tycker jag du ska rycka upp dig och gå och njuta av kvällen!<< sa Alice med ett brett leende på sina läppar. 
   >>Jag ska försöka.<< sa Anastasia och log.
   >>Inte försöka, Annie. Du ska ha roligt. Det, ska då jag ha iallafall.<< sa Alice och vände sig om för att gå ut och sällskapa lite med Olivia, Alexander och Bella som satt vid granen.
 
 
Kvällen fortlöpte vidare och folk umgicks, stojade och skojade med varandra. Det var härliga stämningar som utböts mellan varandra. Bo hade fått tid till att prata lite med Marina bara dem två, innan Alexander hade kommit ut från öppnaspisenrummet igen, med glasögonen åter på sig efter han förlagt dem tidigare, och gått med i deras samtal. Kort därefter hade Alice velat få en chans att tala vid en extra gång med Marina och Alexander, gärna i köket då hon tyckte det var konstigt att all mat i kylskåpet var borta. 
 
Chantelle som satt på sidan om hade funderat större delen av kvällen på om hon skulle våga ta steget. Hon sneglade alltför ofta mot den bekanta ryggtavlan som stod inne i det öppnaspisrummet och talade med Cassandra. Natalia vände sig sedan om och gick iväg, hon sneglade snabbt mot Chantelle där hon gick förbi, men sade ingenting.
   Chantelle suckade. 
   Det var nu eller aldrig. 
 
 
>>Men... vi sa väl att vi skulle laga maten..?<< sa Marina och kände sig med ens väldigt tveksam till vad hon fått för sig. 
   Alice skrattade gott. >>Nej, men Marina då. Inte sa jag det. Jag sa klart och tydligt att jag fixar catering för kvällen.<< hon fortsatte skratta vidare. >>Inte undra på att jag tyckte det var konstigt att Alexander här frågade efter receptböckerna, nu när jag tänker efter. Jag trodde bara han var intresserad av att läsa dem.<<
   >>Jo, för självklart läser man receptböcker för skojs skull...<< muttrade Alexander och andades ett djupt andetag. 
   >>Men.. så.. alltså.. Allt vårt jobb var i onödan alltså.. Även om det blivit bra..<< pep Marina. 
   >>Japp. Det hade det varit.<< log Alice åt de två, varav den ena, mörkhåriga personen, slokade med axlarna och försökte att låta bli att slå huvudet i väggen av frustration...
 
 
Chantelle slog sig ned bredvid Natalia där hon satt i soffan. Först hade Natalia rest sig upp för att gå, men Chantelle hade bett henne stanna, bara för en minut då hon ville få något viktigt sagt. 
   Natalia hade tvekat, men Chantelles röstläge hade fått henne att sätta sig igen. Det hade inte funnits något hat i den, snarare en osäkerhet och en längtan över att få lätta sitt hjärta.
   Det tog ett tag för Chantelle att samla modet, då hennes hjärta bankade så hårt i hennes bröstkorg. Men till slut hade hon fått orden ur sig, och där även lättat hennes hjärta.
   >>Jag är... så otroligt ledsen för det jag gjorde mot dig... Det var.. helt mitt fel och jag... jag är ledsen.<< sa Chantelle och kände hur hon skakade. Natalia lyssnade nog på Chantelles ord, och insåg att dem var väldigt genuina. Natalia log åt Chantelle. 
   >>Tack.<< svarade hon. >>Ärligt, jag trodde inte du var den typen som sa förlåt.<< fortsatte Natalia och Chantelle skrattade tungt.
   >>Nej, det är jag inte. Men, jag... tänkte väl försöka ändå.<< svarade Chantelle. 
   >>Och det uppskattas. Du kanske inte är en sådan hemsk person iallafall...<< svarad Natalia, men med viss tveksamhet i rösten. Det var inte så enkelt att glömma det som skett mellan dem, men Chantelle hade tagit steget att be om ursäkt, vilket visade på mognad från hennes sida. >>Och ja... Jag borde förresten inte ha slängt ut mig det där om hur jobbigt du måste haft det... Det var dumt gjort av mig, och jag borde vetat bättre. Förlåt.<< sa Natalia och såg mot Chantelle. 
   Chantelle sa inget mer, utan log bara till Natalia. Det kändes bra, att få säga förlåt.
   Och det kändes bra att hennes första steg, hade visat sig ge henne en sådan fin belöning tillbaka. En egen genuin ursäkt.
 
 
På väg ut från köket gick Marina och Alexander, musik spelades i granrummet från radion, när han plötsligt vände sig om mot Marina och tog tag om hennes midja. Han såg in i hennes ögon och log, trots allt som hänt så var ju kvällen inte slut än, nog kanske det fanns en extra chans att få ge henne lite av det hon drömt om forna jular. Med några kvicka steg förde han henne omkring den gyllene granen, och Marina kunde inte låta bli att skratta åt Alexanders påhitt. 
 
Där de båda virvlade omkring, med två breda leenden på läpparna, kunde inte Natalia och Chantelle låta bli att skratta lite med dem. Alexander noterade detta och kommenterade med att även de borde ta och dansa lite, det var ju om inte ett bra sätt att avreagera sig på skämtade han till dem, två som snörpte på munnen till svar. Men, det var kanske inte en sådan dum idé, musiken som spelades var ändå riktigt bra.
   Det var väldigt spontant, men det gjorde bara stämningen lättare. Natalia och Chantelle tog sig en omgång kring granen, de två tillsammans med Alexander och Marina, och snart började även fler gäster att samlas kring den glänsande granen och dansa kring den. 
 
 
Under kvällens gång så slog sig Anastasia ned vid pianot för att spela en melodi. Något passande, något extra juligt kände hon att hon ville få ur sig. 
   Något som kunde förmedla just deras knasiga, totalt oplanerade och kaosartade julaftonsfirande. Något för dem alla att ta del av. 
   Anastasia funderade, vilken låt som skulle passa bäst att börja med, men istället för att låta tankarna bestämma valde hon att låta känslorna styra hennes fingrar. Så fort hon lagt de första tonerna, så kom den rätta melodin ur pianot.
   En melodi för alla.
 
---
 
 
Nu var vi alltså framme. Idag är det alltså julafton, och som om det har gått fort fram! Det var ju precis igår som första inlägget om denna julkalender lades ut? Eller kanske inte, men det känns som igår iallafall, haha. Jag, liksom Sandy, vill säga stort tack till er som ville följa med denna julkalender och få ta del av det kaos våra simmar fått vara med om! 
 
Jag vet inte vad mer man kan säga egentligen.
Utom då såklart att jag önskar er alla där ute, en riktigt riktigt GOD JUL! 
Och till er som inte firar jul, så önskar jag er en riktigt riktigt trevlig afton!