TS4 CAS: Eleonore & Sonja

 
 
 
 
 
Jag måste bara få säga att jag blev gräsligt nöjd med dessa två simmar. Jag blev nog mest nöjd över Eleonore (rödhåringen). Men älskar Sonjas (ja, den som inte är rödhårig) stil. Jag skapade Eleonore först och ville ge henne en flickvän. Så då resulterade det i Sonja här. Eleonore skriver böcker och älskar musik, medans Sonja är ett elakt geni. Perfect combo! Haha. 
   Och nu har jag typ redan en idé på en historia för dem... Typiskt. Har ju redan fullt upp med Jones och Harpham och Pineapple, haha! 
 

TS4 Fam. Jones 3.49

 
 
Tiden gick. Det var en spänd stämning som låg i operationssalen. Det enda ljudet som hördes var de tunga andetagen från Blaise och maskinens surrande. Svetten rann nedför Blaise panna men han hade inte tid att torka av sig. Hans fokus låg helt på att se till att knappra in rätt kommandon, för att få maskinen att göra som han ville. 
   Han var nära nu... Bara en knapp till att trycka på...
 
 
 
Ut ur en av hålen drog ena maskinarmen ut något som såg ut som en... fisk. Inte bara såg ut som en. Det var en fisk. Piraya för att vara extra noggrann. 
   >>Hade jag... Var den saken i mig?!<< kvinnan på britsen var helt chockad. Hon kunde inte minnas sig själv ha ätit en sådan sak. Blaise kunde knappt heller förstå hur i hela friden detta var möjligt...
   Kvinnan var ju ändock botad nu. Så han nöjde sig med det.
 
 
Medans Blaise stängde av maskinen, klev kvinnan upp och tog på sig andra kläder. Hon tackade Blaise för det han gjort och försvann iväg på en gång därefter. 
   Hjärtats pumpande och adrenalin var det enda Blaise kände just nu. Han förstod knappt vad det var han faktiskt genomfört. Utan erfarenhet, hade han på egen hand precis räddat en annan sims liv. 
 
 
 
>>>Blaise, du var helt fantastisk.<< sköterskan gav Blaise ett leende och grattade honom för en lyckad operation. Blaise kände kroppens spänningar släppa och han blev med ens väldigt trött. Han suckade.
   >>Jag, jag måste gå och lägga mig..<< Med hasande steg drog sig Blaise iväg till personalrummet för att vila.. 

TS4 Fam. Jones 3.48

 
 
Helg, fint väder och varken Manju eller Thomas hade jobb att göra denna härliga lördagsdag! Så de bestämde sig faktiskt för att ha en familjedag med Celeste i parken som låg mitt i stan. Celeste tyckte det var perfekt att få göra annat än att sitta hemma och läsa läxor, vilket var det värsta hon visste. Dock inflikade Manju med att läxor ska göras, även om det måste bli efter det roliga, vilket Celeste räckte ut tungan åt och satte armarna i kors. Fast, det kanske gick att smita undan lite senare tänkte Celeste. 
 
 
 
Thomas älskade att få spendera tid med hans dotter. Han må vara en vuxen sim men han hade aldrig någonsin kunnat släppa sitt barnasinne. Att få vara rymdmonster för en dag var ett rent nöje för Thomas (och kanske en gnutta ironiskt med). Celeste bemannade bryggan och styrde farkosten iväg mot nya äventyr där hon blev tvungen att slåss mot monster och pirater och andra farliga skurkar som hotade freden som vilade i galaxens alla hörn! 
 
 
 
Manju hade satt sig på en närliggande bänk på sidan om. Att leka monster var inte riktigt hennes grej och hon uppskattade verkligen att Thomas faktiskt var en sådan sim som gillade att göra det.
 
 
 
>>Jag förstår fortfarande inte var hon får all denna överskottsenergi ifrån..<< Thomas pustade ut. Det var inte lätt att leka monster och det tog verkligen på hans krafter att försöka undvika alla låtsaslazerskott. 
   Manju log åt hennes fästman där han stod och torkade pannan fri från svett. Att hon hittat denna underbara sim, 'utomjording', bland alla miljoner där ute kändes ibland helt ofattbart fantastiskt. Thomas slog sig ner bredvid Manju och de båda kände hur det genast tändes en gnista emellan dem. Trots att man har barn behöver inte det betyda att man inte kan hitta tid till att få känna på passion till varandra. 
 
 
>>Men när man talar om trollen tänke jag säga.<< Känslan sprack emellan Thomas och Manju när en välbekant röst talade till dem där de satt. 
   >>Åh! Mila! Vad... Trevligt att se dig här..!<< Manju fumlade med orden. Mila. Det var verkligen den sista av simmar Manju ville träffa på just nu. 
   >>Ja, jag och Lucas var ute på promenad, ja, när han såg Celeste vara i parken. Så då tänkte jag väl att det kunde vara kul för dem båda att få leka en stund med varandra, ja?<< sa Mila. Hon blickade mot Thomas och hälsade. Thomas kände en rysning i kroppen. Han hade hört från Manju och Blaise om vad denna kvinna höll på med och han var inte alls intresserad av att ha henne nära honom. 
 
 
 
Oturligt nog för dem båda var Mila sugen på att sätta sig ner bredvid dem för att prata. Manju, som inte direkt ville avfärda henne för att inte verka elak, sa inte emot. Under ett par minuter fick de båda höra om diverse saker som hänt i hennes liv. Speciellt det som handlade om alla, och en speciell, klubb.
   Thomas klarade inte av att sitta bredvid längre, utan han hittade en ursäkt till att gå och vara med barnen. Manju däremot, fick ensam sitta och dras med Milas eviga talande. 
 
 
 
Helt utan förväntning, eller, egentligen skulle väl Manju förväntat sig detta, frågade Mila återigen frågan.
   >>Men det vore ju ändå trevligt att få bjuda in er på middag. Ha en liten sällskaplig träff. Jag tror ni skulle gilla att få träffa resten av medlemmarna.<< Mila log mot Manju och sneglade sedan mot Thomas som var borta och lekte monster. >>Självklart är ni alla inbjudna!<< 
   Manju fejkade ett leende. Hon ville absolut inte komma på middagsbjudning, speciellt inte bland hennes klubb och speciellt inte hemma hos henne. Manju tänkte tacka nej och hitta på en ursäkt till varför förutom då att...
 
 
 
... >>Mamma! Lucas undrar om inte vi kan komma över på middag hos dom någon gång!<< Celeste talade ut. >>Han säger att de ska ha middag nästa helg! Och vi ska ju inte göra något då!<< Celeste sa alldeles för mycket och Manju insåg att hennes plan på att undvika Mila började gå i graven. 
 
 
 
Mila ställde sig upp och ropade på Lucas. 
   >>Men då bestämmer vi väl ändå det?<< Mila talade till Manju som försökte processera det som precis hänt. >>Middagen börjar klockan fem på fredag eftermiddag, ja. Jag hoppas vi ska få det trevligt tillsammans.<< Sedan gick Mila. 
   Manju gnuggade sig i pannan och försökte hitta på hur hon i hela friden skulle ta sig ur denna situation...