Martin - 1.1 / En ny början

 
 
Samuel hade aldrig riktigt tänkt sig ett eget liv med helt egna regler och villkor. Det hade inte riktigt funnits på hans karta under hans yngre livsår, men när han till slut en dag vaknade och insåg vilket helvete han egentligen levde i, så förstod han att det var dags att göra det han verkligen ville.
   Hitta sig ett eget liv.
   Det var inget mer än så. Samuel sökte febrilt runt land och rike efter ett ställe att kunna bosätta sig på. En helt ny plats, där han inte kände någon, eller någon kände honom. Ett sätt att börja om på nytt igen. 
   För att börja om på nytt. Det var det han verkligen behövde göra.
 
 
 
Efter en lång tids sökande fann han äntligen rätt plats. San Myshuno - en stad som låg långt bort från hans egna hemtrakter, och kunde erbjuda ett fantastiskt rikt liv i storstadens myller, med möjligheter han bara kunde drömma om att en gång få testa på. 
   Hans gamla liv grät när han lämnade dem. Själv kände han sig lättad att få dra. Det här var precis det han behövde få göra. Ingenting som kunde få han att må dåligt något mer... 
   Samuel sträckte på sina armar efter han kom ur hissen. Han var tillbaka igen efter att ha vinkat av flyttbilen som lämnat av det sista lasset av hans möbler i hans hem. Det kändes riktigt bra.
   Samuel stannade upp och såg på anslagstavlan som hängde utanför hans lägenhet. En liten lapp som sa vilka regler som gällde. Något Samuel fick se till att komma ihåg, så att han inte var en alltför jobbig granne.
   För det var det sista han ville vara. Jobbig mot andra.
 
 
 
Inne i hans lägenhet var det mesta på plats. En del möbler kom från hans gamla hem, och en del andra var nyinköpta på en loppmarknad eller som gåvor från någon långdistanssläkting. Det var inte mycket, men för honom räckte det nog väl. 
 
 
 
Efter en kort stund av att bara ha, smält allting som precis hänt, valde Samuel att sätta sig ner och spela en omgång tv-spel. Han visste inte riktigt vad han skulle göra härnäst. Skulle han försöka sig på att hälsa på sina grannar? Skulle han gå ut en stund och se sig om kring området? Det var nästan för mycket nytt på en gång, och att spela en stund fick han att kunna fokusera på annat.
   Men det var en ensam känsla av att sitta framför tv:n själv. Inga vänner som han kunde spela tillsammans med. Fast såklart, det var ju inte som att det var något ovanligt med.
   Efter en stund blev det nog med alla dessa tankar och känslor. Samuel kände att det var dags att göra något annat.
 
 
 
En lättare form av lunch blev det att göra. Något recept han testat på tidigare han gillade blev det. Vad exakt det var visste han inte. Bröd med någon röra i, typ. 
   Samuel stod och väntade på att maten skulle bli klar i ugnen. Samtidigt så såg han ut över köket och insåg att han borde städa undan burkarna som blivit kvar där efter flyttpersonerna gått. Men det fick han göra senare, just nu var det lunchdags.
 
 
Samuel ställde ner tallriken på bordet och såg ut genom fönstret. Han suckade, men ett litet leende spred sig över honom strax därefter.
   Det här kändes ändå riktigt bra. Lägenheten var inte den bästa, långt ifrån. Han hade inget jobb just nu, men det skulle lösa sig. Hans hem var inte helt som han drömde om, men med tiden så. Han hade inga vänner, men det var såklart därför han flyttade hit - för att få en chans att hitta sig sitt nya liv. Med folk omkring han som gjorde livet bättre att leva.