Martin - 1.12 / Granite Falls Del 2

 
 
>>Åh, förbannade flygfän!<< Maylin slog irriterad med handen kring sig för att få bort myggen som surrade kring hennes huvud. 
   >>Ju mer du slår, desto mer kommer de efter dig.<< skrattade Laura. 
   Samuel och Maylin hade bestämt sig för att följa med Laura ut på en tur igenom skogen. Hon skulle iväg för att hämta lite saker som hon glömt hos en vän för ett tag sedan, och tur nog så kunde vännen komma förbi till Granite och lämna tillbaka det. 
 
 
 
>>Jag skulle nog inte sagt något där...<< ganska snart efter myggorna verkat lämna Maylin så bestämde dem sig för att attackera Laura istället.
   >>Var det inte du som sa att vifta...<< retades Maylin tillbaka till Laura som frenetiskt fick vifta med händerna för att få bort insekterna. 
   >>Förresten, finns det andra djur här i skogen än insekter?<< undrade Samuel och slog bort en mygga som satt sig på hans kind. 
   >>Ja såklart det gör.<< skrattade Laura åt Samuels underliga fråga, som om hon tänkte att det var självklart att alla visste att skogen innehöll djur. >>Det finns harar, och rävar, rådjur och älgar och fåglar och björnar...<<
   >>Björnar..?<< Samuel svalde hårt. En björn ville han då inte stöta på direkt.
   >>Ja, björnar.<< log Laura.
   >>Kanske det kommer en björn och tar dig Samuel?<< retade Maylin honom och slog tag om hans kropp med hennes armar i en stor björnkram. >>Fast det vore ju inte så konstigt. Du är ju söt, så antagligen så tar de väl fel på dig och honung.<< skrattade hon.
   >>Snälla säg inte så...<< svarade Samuel och svalde återigen. Att bli tagen av en björn, nej det avstod han gärna.
   >>Hörrni, jag ska dra bort och möta upp min vän. Ni behöver inte följa med dit bort, för han pratar jättemycket och kan bli ganska tjatig, så ni ska inte behöva lida med mig där. Vad sägs som att vi ses senare?<< sa Laura, och Samuel och Maylin nickade till svar. Strax därefter så gick Laura iväg, och Samuel och Maylin blev ensamma kvar. 
 
 
De båda två bestämde sig därefter för att undersöka lite skog och mark på egen hand. Maylin sprang före Samuel som lunkade på efter henne. Maylin sneglade bak mot Samuel och undrade om han orkade hänga med, varpå han skrattade och sa att han kanske skulle falla ihop om en stund. 
   Maylin började att fundera. Det kanske var dumt att fråga Samuel ifall han hade någon speciell i sitt liv, eller om han hade någon han börjat se lite extra på. Hon tänkte för Desirées skull se ifall hon kunde luska fram något, men frågan var egentligen om hon själv ville veta svaren från honom. Hon tvekade själv lite på det med.
 
 
Dock hann Maylin inte tänka så mycket mer kring det förrens hon kände att hon sprang in i något stort och hårigt. 
   >>Aj, vad i...<< men orden försvann när hon såg vad det var hon rusat rakt in i, och började sedan att skratta högt när hon insåg att hon råkat springa rakt in mot en... Ja, en björn. 
   Samuel skyndade sig fram och hjälpte Maylin upp, de båda såg länge och väl mot björnen som inte verkade säga speciellt mycket.
   >>Okej, det fanns björnar här alltså...<< sa Samuel och vinkade lite lätt mot den, som vinkade tillbaka. Till slut fick de i alla fall prata med björnen, som presenterade sig som Malin.  
 
 
 
Efter att ha pratat klart med sin vän, sprang Laura över dit hon såg att Maylin och Samuel stod. Längre bort kunde hon se den hon förstod var Malin, vandra vidare igenom skogen. Hon skakade lätt på sitt huvud åt det. 
   >>Du hade visst rätt där Laura, det fanns björnar i skogen.<< skrattade Maylin. >>Oturligt nog så verkade det inte som att den gillade Samuel.<< retade hon Samuel vidare som puffade till henne på armen. 
   >>Nej, för du var ju den som sprang på den först.<< svarade han. 
   >>Vad sägs som att gå tillbaka nu? Jag har fixat klart med mina grejer, och jag tror nog att vi bör undvika skogen nu när det verkar gå omkring "björnar" här.<< log Laura, och trion bestämde sig därefter för att gå tillbaka till campingplatsen igen.