Martin - 1.17 / Välkommen in

 
 
 
>>Stör jag?<< undrade Maylin där hon stod vid dörröppningen, iklädd en mjukiströja och ett par mjukisbyxor. 
   >>Eh, nej.<< sa Samuel och pillade på sin arm. Han drog handen omedvetet igenom sitt hår. Maylin stirrade mot Samuel en stund, och skrattade plötsligt till.
   >>Vill jag veta ifall du har något under tröjan..?<< sa hon, och Samuel kände hur han rodnade.
   >>Ah, tyvärr har jag både underkläder och byxor.<< svarade Samuel.
   >>"Tyvärr?"<< påpekade Maylin och skrattade igen. Samuel bet sig i tungan och sa inget mer än ett ohörligt nervöst läte. Han svalde hårt.
 
 
Maylin stängde igen dörren efter sig, då det kom ett väldigt högljutt läte utanför Samuels lägenhet. Ett ljud som kunde spåras till Maylin och Andrés lägenhet.
   >>Alltså ursäkta om jag bara kommer in hit och kliver mig på, men brorsan har tydligen bestämt sig för att vara en dryg jävel och bjuda hem ett par kompisar och de sitter ta mig fan och bara spelar hög musik...<< suckade Maylin irriterat. >>Skulle det vara okej ifall jag kunde hänga här tills han insett att han är dum i huvudet och slutar vara så egocentrisk?<<
   >>Ja, absolut!<< svarade Samuel och gav henne ett leende, tills han insåg att Maylin var här inne hos honom. Bara hon och han alltså. Samuel kände hur nervös han började bli. 
   >>Tack!<< sa Maylin och sneglade in mot Samuels lägenhet. Hennes blick fastnade på hans tv-spelsbox. >>Du skojar, har du en sådan där gammal box!<< tjoade hon. >>Du tror inte att jag kan få..?<<
   >>Nej det är lugnt. Du kan få spela på den om du vill det.<<
 
 
 
Maylin skuttade direkt över till boxen och satte igång ett gammalt old school spel som Samuel verkade ha hos sig. Samuel kunde inte låta bli att tycka Maylin var så... söt där hon satt och verkligen levde sig in i spelet. Han funderade på att spela med henne, men med tanke på hur bra hon var så kände han sig lite tveksam. Dessutom var soffan inte så stor, så han skulle få sitta nära henne.
   >>Ska du inte vara med?<< var det enda Maylin sa, och Samuel fann sig plötsligt med i spelet då han inte kunde säga nej till hennes fråga. 
 
 
 
Det gick många timmar, många roliga timmar för Samuel. Till slut blev dem båda leds på att bara spela, så de bestämde sig för att prata istället. Lite om allt mellan himmel och jord.
   Det blev allt djupare samtal, och till slut kom den där frågan Maylin funderat på sedan Granite Falls. Om Samuel hade någon speciell i sitt liv.
   >>Det är inget jag brukar prata om direkt...<< var det han sa till henne. Men han berättade lite, att han haft en han gillat en gång i tiden, men att det inte riktigt blev som det blev. >>Kanske en av orsakerna till att jag är här nu.<< log han tvärt. Maylin sa inget speciellt om det, mer än att hon tyckte det var tråkigt såklart. >>Har du någon då?<< undrade sedan Samuel till Maylin, som plötsligt började skratta. Samuel höjde på brynet. >>Vadå, jag sa min, är det inte mer än rätt att du säger då?<<
   >>Nja, det sa vi aldrig något om.<< sa Maylin.
 
 
>>Kom igen, säg då!<< ropade Samuel och petade mot Maylin som skrattade högt då hon var extremt kittlig. 
   >>Neeej! Sluta! Jag säger då inget om du håller på sådär! Tönt!<< skrattade hon vidare.
 
 
Natten gick sedan mot dag. Någonstans mitt i allt kittlande, skrattande och sedan tittande på dålig film ihop så hade de två somnat i soffan. Samuel med huvudet mot Maylins axel, och en väldigt varm och mysig känsla i magen under hela den tiden.