Martin - 1.18 / Lunchdejt

 
 
Senare under dagen hade Maylin hört av sig och frågat ifall Samuel ville möta upp henne för en lunch på en restaurang nära skolan hon pluggade vid. Samuel som knappt smält det som hänt dagen innan blev först lite tveksam på att följa med henne, men bestämde sig till slut för det efter att hon bett han minst tre gånger. Samuel mötte Maylin utanför restaurangen och de begav sig in dit tillsammans. 
 
 
 
Väl inne fick de ett bord tilldelat sig, ett som var precis bredvid köket. Nog för att det var coolt att kunna se på när kocken lagade maten, men att få vara nära allt skrik och skrammel var väl inte det mest optimala tyckte dem två. 
 
 
 
Samuel och Maylin fick varsin meny, och började sedan att försöka bestämma sig för vad de skulle äta. Maylin studerade menyn länge och väl, utom Samuel som knappt hade öppnat upp sin. Hans blick och tankar var inte riktigt med på dem noterna. 
   >>Vad tänkte du ta..? Samuel, hallå?<< log Maylin och fick Samuel att rycka till. >>Tänker du på något särskilt?<<
   "Ja... dig..." tänkte Samuel, men det var inget han skulle säga högt till henne. Okej, han kanske var väldigt glad, och nervös och allt på en och samma gång över att han var och åt lunch med Maylin. Det var inte så enkelt att beställa in vad man skulle äta när magen knyter sig och fjärilarna bara fladdrar omkring inom en. 
   Samuel började tänka på om Maylin tänkte på Samuel som han tänkte på henne. Nog för att dem blivit lite intima igår, men frågan var om det bara var två vänner som skrattade, eller om det fanns mer där. Samuel ville fråga såklart, men han var rädd för svaret. 
 
 
 
Till slut så kom en servitris för att kolla om de var redo att beställa. Maylin var det, men inte Samuel så han fick skynda sig igenom menyn för att hitta något han ville ha. Han insåg dock att han inte riktigt kollat om det fanns alternativ för honom, och nu när han satt där och inte visste det och om det skulle vara så att det inte fanns och de skulle behöva gå så skulle han känna sig lite dum som inte kollat in det innan de kom hit. Samuel kände hur osäker han blev, tills Maylin pekade på menyn och sa att det vegetariska var längst bak. 
   Samuel pustade ut, och beställde in något han tyckte lät gott. 
   Under tiden de väntade på maten så pratade de vidare. Till slut kom servitrisen tillbaka, den här gången med väldigt väldoftande mat med sig.
 
 
 
Maten var bra, men umgänget var bättre. Samuel och Maylin åt, pratade och skrattade. Om det mesta, som vanligt. Men mycket som kretsade kring skolan hon gick på, och det hon pluggade till med. Samuel hade ännu inte bestämt sig vad han skulle göra, men han behövde få in en inkomst ganska snart i alla fall. Maylin sa att han kanske skulle göra som hon och studera? Man fick bidrag, och kunde ta lån med ifall man behövde. Samuel fick fundera mer på det.
   Det var mycket han fick fundera på nuförtiden. Men det mesta var positivt, och inte negativt som förr.  
 
 
 
 
Någonstans började saker och ting spåra mellan dem två. Det blev en helt annan stämning mellan dem, och Maylin bara älskade att reta Samuel och utmana han på saker och ting. Som att hon visste att han absolut inte kunde göra en sådandär grimas hon gjorde.
   >>Varför ska jag ens göra den..?<< skrattade Samuel högt åt Maylin och hennes uttryck som om än dem kunde se riktigt hemska ut, ändå var söta på henne. 
   >>För att det är kuuuul! Eller du kanske inte alls kan?<< retade Maylin Samuel, så pass mycket att han till sist fick ta och testa själv. Om än det kändes pinsamt att göra det bland andra människor. Fast tur nog var det inte så mycket folk där just nu.
   >>Aldrig. Igen.<< skrattade Samuel efter han försökt härma Maylin. Han var högröd men hade så förbaskat kul, trots att han kände sig som världens största fån. Allt kändes så enkelt med Maylin.
 
 
 
Efter en stund stod de två utanför restaurangen. Maylin hade en föreläsning om en kvart som hon behövde gå på. Samuel hade inget mer inplanerat än att han skulle gymma senare med André.
   >>Det här var kul...<< sa Samuel och såg över mot Maylin. 
   >>Du kanske ska se till att börja plugga här. Kan vi luncha varje dag.<< log Maylin. 
   >>Nja, får se. Jag får tänka på vad jag egentligen vill...<< sa han och log med henne. De stod lite närmare varandra, så pass att Samuel helt omedvetet kände Maylins fingrar mot hans, och att han utan att ens tänka sig för, helt plötsligt tog tag i dem.
   >>Vill du göra något senare?<< sa han, och kinderna blev rödare.
   >>Ikväll? Visst. Dig eller hos mig?<< svarade hon, och Samuel kunde ana en rödare nyans som matchade hennes hår. Men han ville inte hoppas, inte för mycket.
   >>Mig? Vi kan spela något om du vill det.<< log han.
   >>Visst. Det låter som en bra plan.<< sa Maylin, och släppte sedan taget om Samuels händer så att hon kunde bege sig vidare.
   Samuel stod kvar en stund, och bara log.