Martin - 1.2 / Grannskapet utanför

 
 
Efter lunchen bestämde sig Samuel för att faktiskt ta sig en tur och se sig omkring i grannskapet han bodde i. Det hade blivit ett område utanför den centrala stadskärnan, en plats som låg närmare havet och en del fabriker. Anledningen? Det var helt enkelt det billigaste han kunde hitta för dem pengarna han hade med sig. 
   Samuel tog ett djupt andetag, han kunde känna stadslivets dofter forsa in i hans lungor. Solen stod högt på himlen, och det värmde gott där han stod. 
 
 
 
Nåväl, Samuel slösade inte mer tid med att stå och bara andas utanför hans port, nej han bestämde sig för att ta sig en promenad och se sig om. Bara ett par meter från hans lägenhetshus fanns det ett litet torg som hade en basketplan och ett par stånd som sålde mat, av vad han kunde se från där han gick. 
   Det var så många nya intryck, och så mycket som hände på en och samma gång att det fick Samuel att knappt veta vart han skulle titta sig om först. En sak kunde han i alla fall konstatera, det fanns en hel del intressanta personer som bodde i storstaden, och han kunde inte låta bli att le åt att här kunde man verkligen se och vara vem man än ville.
 
 
 
Ganska direkt kunde Samuel höra någon som stod och spelade på sin fiol på torget. Han stannade upp en stund och bara lyssnade på melodin personen spelade. Det lät kanske inte superbra, inte som att hen spelade som en fantastisk master, men det lät bra nog för att Samuel skulle vilja stanna och lyssna en stund. Efter personen spelat klart, försvann Samuels blick vidare bort mot en guldbeklädd austronaut och han blev genast lyrisk över att få se på det performance personen i dräkten gjorde. 
 
 
 
Efter en stund av att ha stirrat mot personen i austronautdräkten kände sig Samuel sugen på något. Stånden osade av härliga dofter, och Samuel kände att han likväl kunde testa något där. Tur för honom fanns det vegetariska alternativ, till och med veganska om det var det han önskade.
   Samuel slog sig ner på en närliggande bänk och åt sin vegetariska rulle. Det smakade riktigt bra, och han fick en tanke om att det nog skulle passa att äta ute här de gånger han inte orkade laga något hemma. 
   Där han satt och åt sin mat kunde han höra sorlet av folket som gick omkring torget. Skratt och prat som fick han att med ens känna sig lite ensam igen. Han såg över mot austronauten som numera hade en större drös folk omkring sig som tittade. Kanske han skulle försöka sig på att gå och hälsa på sina grannar senare, och kanske försöka lära känna någon här i närheten?
   Samuel funderade. Kanske skulle han våga göra det. Senare, kanske.