Martin - 1.5 / Bekantskap

 
 
En ny dag, fylld av nya möjligheter. Samuel hade inga större planer på vad han skulle göra, förutom att ta ut soporna då. Efter dem var slängda såg han att det fanns en ny affish uppsatt på anslagstavlan och han gick över för att se vad det kunde vara för något nytt. Han såg att lappen om tiderna satt kvar, och det var faktiskt grannarna som gjort fel, men ja, det var ju igårnatt det. Kanske det bara var en engångsföreteelse med?
   Samuel kunde där han stod läsa sig till om att det snart skulle vara en festival i närheten. Kanske det skulle vara något att gå iväg på? Fast hur kul skulle det vara att gå dit själv?
 
 
Samuel suckade, och var på väg att gå då han såg att någon tittade mot honom. Han blev smått ställd, och fick inte riktigt ur sig det där hejet som man brukar säga när man ser någon annan. Det var först när personen började prata med honom som han kunde komma tillbaka och börja prata som en normal människa. 
 
 
 
>>Hej...<< sa hon och gav han ett väldigt brett leende.
   >>Eh, hej!<< svarade Samuel och gav ett leende tillbaka. 
   >>Duu, du är ny här eller hur? Jag känner inte igen dig.<<
   >>Eh, ja exakt! Jag är... ny här.<< skrattade han och bet sig lite i tungan. Han började känna sig lite nervös över att någon pratade med honom bara sådär. 
   >>Maylin.<< sa hon och sträckte fram sin hand som Samuel tog tag i. 
   >>Samuel Martin.<< svarade han.
   >>Samuel Martin? Alltså, var det ett dubbelnamn eller för och efternamn?<< skrattade hon.
   >>Öh.. Ja.<< Samuel svalde hårt. >>Både och, kanske... Inte riktigt.<< han blev lite rödare om kinderna, och skrattade sedan nervöst.
   >>Okeej...<< hon log, lite skeptiskt men verkade inte se det som något udda. >>Maylin Hallow, eftersom du nu sa två namn säger väl jag detsamma.<<
   Samuel skrattade igen. 
 
 
Samtalet med Maylin gick vidare. Hon frågade vart han kom ifrån, vad han tänkte göra här - om han var student eller sökte jobb. Lite allmäna frågor som även Samuel kunde fråga till henne. Han fick veta att hon var tjugofyra år, och bodde med sin yngre bror här i lägenheten precis bredvid Samuel. Hon var student för stunden, och planen var väl att först få sig en examen och sen se vart livet tog henne vidare. 
 
 
Maylin skrattade till. >>Du är inte så värst pratglad av dig eller hur?<< log hon. Samuel pillade lite på armen.
   >>Njae, inte jämt...<< skrattade han. 
   >>Förresten Samuel, ska du till festivalen där eller?<< sa hon och pekade på informationsbladet. 
   >>Kanske, jag har inte bestämt mig än.<<
   >>För om du ska dit, så säg till! Jag och brorsan funderar på att dra dit med några kompisar, så vore ju riktigt kul om du ville följa med också.<<
   >>Åh, ja... Ja men det kan jag nog göra.<< sa han. Maylinn log brett igen, och rättade till hennes glasögon kvickt. Hon tog upp sin telefon och såg ner på den. 
   >>Great, låter topp! Jag måste dra nu, men vi lär säkert höras igen!<< 
 
 
 
>>Ja, ja det gör vi nog!<< hojtade Samuel till, kanske lite för högt och exalterat med ens. Han kunde höra hur Maylin fnissade, och såg i ögonvrån hur hon gav han ett kvickt leende innan hon gick in till sig. 
   Samuel stod kvar och drog ett djupt andetag. Hans hjärta bultade ganska snabbt. Det här var verkligen ett oväntat möte, men han kände sig väldigt glad med ens över att han faktiskt träffat på någon här. Nu kändes det med ens lite roligare att gå till den där festivalen, om än han också började känna sig lite mer nervös över det faktum att han då inte bara skulle gå med en ny person, utan väldigt många fler...