Martin - 1.9 / Fikapaus

 
 
Bara någon timme efter Samuel kommit sig hem från gymmet, och i stort sett bara hunnit duscha, får han ett sms av Desirée som undrar ifall Samuel vill med ut och ta en fika med henne. Samuel som ändå inte visste vad han skulle göra resten av dagen tänker att det vore trevligt att följa med henne ut. Han möter upp henne någon halvtimma senare på Kafé Cardocks. 
   >>Hej... Sorry jag är sen.<< sa han och drog upp tröjarmarna lite mer då det var väldigt varmt ute idag.
   >>Det är lugnt. Jag kom nästan precis nyss med bussen.<< svarade hon och gav han ett leende innan de sedan gick in till fiket.
 
 
 
Inne på kaféet var det i stort sett kaos. Folk överallt som alla ville ha service på en väldigt underbemmanad arbetssplats. Den enda baristan där fick i stort sett jobba ihjäl sig för att göra alla kunderna där nöjda. Desirée fick ganska direkt iväg en beställning, men stackars Samuel blev hela tiden undanträngd av någon annan som kom och slängde sig före. Till slut så orkade han inte försöka mer utan satte sig vid bordet där Desirée tagit plats. Han bestämde sig för att beställa in något när det lugnat ner sig lite senare. 
 
 
 
Däremot tog det mycket längre tid för kaoset att lugna ner sig än Samuel trott. Desirée hann i stort sett äta upp sin kaka innan Samuel fick en ny chans att försöka beställa in en kopp kaffe. 
   Under tiden de två väntade på Samuels dryck så fortsatte de prata om bara allmänna saker. Samuel fick veta lite gott och blandat om Desirée. Hon hade fått en mängd olika skrivna verk publicerade - redan under hennes högstadietid, och för stunden höll hon på att skriva en bok hon hoppades få ge ut.
   >>Skriver du något Samuel?<< frågade hon honom. Samuel ryckte lite lätt på axeln.
   >>Njae... Ibland kanske det händer. Men det är inte på så hög nivå, jag skriver mest egna tankar och sånt. Någon historia ibland...<< svarade han.
   >>Kanske jag kan få se på det någon gång? Alltså om det inte är hemligt?<< sa hon och lutade sig närmare honom med ett sött leende på sina läppar. Samuel blev rödare om kinderna. 
   >>Öhm, jag vet inte. Det är inte så bra och en del av det är liksom... privata grejer.<< sa han och drog sig om armen.
   Desirée log. >>Ingen fara. Kanske jag får läsa en av dina böcker i framtiden istället.<< hon blinkade med ena ögat åt Samuel som skrattade nervöst. Nja, så höga ambitioner vågade han inte drömma om. Inte än.
   Men kanske någon gång i framtiden skulle han våga visa det han gjorde för någon...
 
 
 
Eftersom det tog en sådan förbannat lång tid att inte bara beställa drickan, men också vänta in den, så valde Desirée att tugga i sig sin mat lite långsammare.
   >>Vad är din plan då, Samuel? Någon speciell anledning du kom till just San Myshuno? För du ska inte plugga på universitetet här va?<< frågade Desirée frågan som Samuel inte riktigt själv ville svara helt på. Eller hade alla svar själv. Han visste ju att han behövde ett jobb, men vad det skulle bli, och vad han skulle göra mer utöver att bara jobba för att kunna betala sina räkningar visste han inte helt än.
   >>Jag är lite osäker på vad. Men antagligen hitta mig något jobb först och främst.<< svarade han. 
   >>Vet du vad för typ av jobb du vill?<<
   >>Nej, inte än. Jag är väl öppen för det mesta tror jag.<<
   >>Alltså, jag har en kusin som jobbar för polisen. Jag tror att han sa att de letar efter folk som kan tänkas vilja jobba där. Om det låter intressant kan jag kolla med han om det finns något du kan få göra där.<< log Desirée.
   >>Åh, det lät... kanske inte det yrket jag skulle valt själv, men du får kolla med han om du vill göra det!<< svarade Samuel. Desirée nickade kort och sa att hon skulle höra av sig till Samuel senare när hon fått svar.