Forgotten Hollow - Säsong 4 Avsnitt 2


 
Simsinspace: Forgotten Hollow Del 2
 

 
 
 
Morgonen var kommen och Stephano och Richie började att vakna till liv efter natten ihop. Tio veckor hade förflutit sedan Stephano klantarsligt förklarat sin kärlek för henne, och hon så självsäkert besvarat den till honom. För dem båda två hade det varit något helt nytt som öppnat upp sig för deras relation. Till en början hade det verkat som att allting var som vanligt mellan dem två. Stephano hade svårt att slappna av bredvid henne och fumlade alltför ofta till det, men hon hade bara skrattat åt honom och sagt att det inte gjorde något. Saken var ju att det var sagt och att båda visste vad de ville med varandra. Hon kunde ta det därifrån.  
   Stephano var först med att vakna. Han kände Richies kropp mot hans egna där han låg och omfamnade henne i sängen. Han kunde fortfarande inte stoppa sig själv från att bli alldeles varm och röd om kinderna över det faktum att han fick vara så nära henne. Att få vara den första att få se henne, och känna hennes söta doft. Han drog henne närmare sig.
   >>Vad är klockan..?<< frågade Richie halvvaken där hon börjat slå upp ögonen. Hon gäspade och burrade ner kinden mot kudden. 
   >>Jag vet inte...<< mumlade Stephano. Han orkade inte vända sig om för att kika på klockan.
   >>Lat du är då...<< sa hon och vände sig om mot honom och lade sin kind mot hans bröstkorg.
   >>Jag tittar hellre på dig...<< mumlade han plötsligt och kände kinderna blossas upp. Han var inte alls van vid det här med att säga det han kände. Det var ju trots allt hans första förhållande, någonsin.
   >>Vad sa du?<< log hon retsamt till honom. 
   >>Va.. nej jag sa inget...<< rodnade han och flackade bort med blicken. 
   Richie skrattade till. >>Om det är något jag saknar från det när vi inte låg halvnakna i sängen med varandra, är att du var mycket bättre på att "prata högt" innan.<< log hon och burrade sig närmare honom. 
   >>Saknar du mitt skrikande så mycket?<< frågade han henne.
   >>Nah, det beror på omständigheterna.<< skrattade hon vidare. >>Det är nog snarare att jag... tyckte om när du var lite mer aggressiv.<< log hon så att gluggen skymtade fram och gav henne ett lurigare uttryck.
 
 
Stephano gav henne ett nervöst leende och skrattade till. Han tänkte svara henne, men tappade orden över vad han kunde säga. Han var inte lika rapp på att komma med en smidig kommentar som Cornelia eller Evelynne, vilket han många gånger önskade att han var. Just för dessa stunders skull.
   >>Öh... Jag...<< han harklade sig. >>Jag kan alltid försöka.<< log han snett och försökte att låta så självsäker som han kunde. >>Eller öh...<< 
   Richie började skratta. >>Det är tur du är söt.<< skrattade hon vidare och gav han en puss på kinden. >>Men... Du vill inte testa då?<< sa hon plötsligt och sneglade lurigt mot honom. 
   >>Öh... Testa vadå?<< frågade han henne skeptiskt. Hon drog sig över och lade sig ovanpå honom.
   >>Försöka vara lite mer aggressiv.<< sa hon och bet mot honom retsamt. Stephano ryckte till och stirrade mot henne. Han flackade sedan med blicken och blev än rödare om kinderna. >>Feeeegis.<< viskade Richie mot honom och gav han en puss. >>Feeegiiiiiis.<< fortsatte hon vidare, varpå Stephano rynkade på sina bryn åt henne.
   >>Okej, lägg av.<< muttrade han, men kunde inte undvika att slå på ett leende över den tanken.
   >>Jag ser ju att du vill.<< sa hon. >>Testa. Jag bits inte.<< log hon mot honom. Stephano slog ner blicken och tittade försiktigt upp mot henne. Han tog en sekund och tänkte till, han kunde ju alltid testa försöka vara den som var lite mer på, för en gångs skulle. Stephano slog in blicken i henne. Han var redo.
   >>Men det gör jag.<< sa han och drog henne under sig. Richie skrattade till och lade armarna om honom. Stephano kände hjärtat som rusade inom honom. Så exalterad han med ens kände sig. Det kändes ändå bra, han kände sig med ens så säker där han drog sig närmare henne för att ge henne en kyss...
   >>Spännande. Jag hade alltid fått för mig det var Richie som var den dominanta utav er.<< hördes med ens Evelynnes röst komma från bredvid dem. 
   Bakom henne stod Jenny och skrattade. >>Han kanske har sina gömda sidor ändå?<< sa hon.
   >>Öh... Hörrni, när ni sa att vi skulle gå in och väcka dem så tänkte jag inte på att de.. öh.. ja..<< harklade sig Mirza där han stod och rodnade kraftigt över hur obekväm situationen var för honom. 
   >>Hade du förväntat dig något annat, Mirza? Klockan är över ett, vad annars kan de dra ut på tiden med.<< svarade Evelynne.
 
 
 
Stephano, som nu förstått att en publik hade bildats kring honom, fick panik och rusade sig upp från Richie för att försöka förklara att det inte alls var som de trodde... Bara det att när han skulle försöka att vända sig om och ta sig ur täcket och undvika att råka göra illa Richie på vägen så slutade det med att han fumlade sig över kanten på sängen och föll rakt med ryggen mot marken.
   >>Om ni undrar varför vi är här, så kom vi förbi för att påminna er om att vi skulle gå ut för en halvtimma sedan.<< sa Evelynne och stirrade ner mot Stephano. >>Men, nu ser vi allt varför ni glömde bort vår planerade picknick.<< sa hon och suckade.
   >>Steffie... Gick det bra?<< frågade Richie där hon låg och såg ner mot Stephano som var högröd i ansiktet och stirrade upp i taket. Jenny kunde inte sluta gapskratta åt honom där han låg och Mirza fick även han kväva sig ett skratt från att komma upp från honom. Victoria tog sig bara om pannan, och fnissade lugnt åt hans klumpiga reaktion. 
   >>Jag tror han klarar sig.<< sa Evelynne och fnös till. >>Kom igen. Det vore trevligt att få hinna äta innan maten blir kall och solen går ner.<< sa hon och såg mot resten av familjen.
 
---
 
 
 
Inte alltför lång tid därefter befann sig till slut alla i familjen ute för att äta deras lunchpicnick tillsammans. Det var en ovanligt varm dag, och det hade varit en ren lycka att det inte regnade just den här dagen så att de tvingats skjuta fram på picknicken. Det var något som de gjorde ett par gånger om månaden, som ett sätt att få komma sig ut och ha tid med varandra. I normala fall så hade de åkt längre inåt Forgotten, men på grund av omständigheterna så valde de att istället ha den utanför huset. Mirza hade sagt att han kunde stanna hemma, ifall de ville åka ut, men ingen av dem ville lämna han ensam. Mirza var den som mest av alla behövde få hitta på saker att fördriva tiden med, annars blev risken att han skulle sitta nere i källaren hela dagarna och nätterna för att vänta. 
   >>Okej, vem vill ha alkohol, och vem vill inte ha?<< frågade Victoria där hon höll i två flaskor framför sig, samtidigt som Jenny var den som plockade ut glasen. 
   >>Alkohol, gud för att dricka utan.<< sa Evelynne och tog tacksamt emot ett glas. Victoria såg emot resten av familjen för att se ifall någon annan ville ha samtidigt som hon hällde upp ett glas till sig själv. >>Ingen annan som ska ha?<< frågade hon igen för att vara på den säkra sidan.
   >>Jag kan ta ett.<< sa Mirza, varpå Victoria stängde igen flaskan och lade undan den. >>Eller så inte...<< mumlade han sedan.
   >>Jag tror du bör undvika alkohol.<< svarade hon kort, varpå Mirza himlade med ögonen åt henne även fast han förstod hennes välvilja mot hans egna välmående. Alkohol var kanske inte det smartaste att få smak för just nu.
 
 
 
>>Du Jenny...<< började Richie samtidigt som hon tog en druva i sin mun. >>Men vad har hänt med ditt hår?<< log hon.
  Jenny frustade irriterat till och slog in blicken mot Evelynne som kvickt tittade åt andra hållet. >>Tja, liksom... Någon här klippte mig fel... Ganska så mycket fel...<<
   Evelynne drog en klunk av sin dricka och harklade sig. >>Va?<< hymlade hon och såg upp mot himlen.
   >>Jag sa att någon här klippte mig fel...<< betonade Jenny igen. 
   >>Fast om jag får säga min mening så var det faktiskt Mirzas fel.<< sa hon och såg mot Mirza.
   >>Mitt fel?!<< harklade sig Mirza och såg mot Evelynne.
   >>Ja, ditt.<< sa hon. >>Hade inte du kommit in på toaletten och skrämt mig så hade jag inte råkat slinta med rakapparaten.<<
   >>Hur kan det vara mitt fel att du är så skvätträdd av dig?<< svarade Mirza.
   >>Hur kan du inte veta att jag är det?<< kontrade hon. Mirza drog en djup suck och såg mot Jenny som ordade "Lugntdetärintedittfel" till honom. 
 
 
 
>>Det är då trevligt att se att saker och ting är som vanligt igen.<< hördes Stephano säga. Han såg specifikt mot Victoria som log åt honom, och sedan mot Mirza och gav han ett leende. Mirza ryckte på ena axeln.
   >>Säg inte det...<< mumlade han som svar.
   >>Hellre att du tjafsar med Evelynne, än att du inte pratar med någon är ett steg i rätt riktning.<< sa Stephano och gav Evelynne en snabb blick. >>Sen att du även är med Chanel...<< fortsatte han men Mirza avbröt honom.
   >>Stephano. Jag fattar att du vill väl, men snälla, inte nu.<< sa han kort.
   >>Vi kan snacka om något annat.<< sa Jenny plötsligt. >>Men inte min frisyr bara.<< stönade hon. Det var så fruktansvärt hemskt. Hon var ingen side-cut tjej. Det enda hon kunde glädjas åt över att hon var vampyr, var det faktum att hår växte fruktansvärt snabbt. Om någon vecka skulle allt vara tillbaka igen.
   >>Vi kan alltid prata om...<< började Richie, men Evelynne avbröt henne tvärt. Evelynne hade blicken mot Mirza.
   >>Alltså, jag fattar att man inte vill berätta allting här i ens liv. Men, du ska veta att det är sjukt frustrerande att sitta på sidan om och inte fatta speciellt mycket.<< sa Evelynne. 
   >>Cornelia berättade väl det mesta.<< svarade Mirza kort. 
   >>Det mesta som inte handlade om hur du känner de facto ledaren av the underworld.<< sa hon.
   >>Evelynne.<< sa Stephano kort och gav henne en strängare blick. Han förstod hennes frustration över att inte veta mer om hennes vän och hans liv, men hon skulle inte få ut något genom att vara påträngande heller.
   Evelynne frustade till. >>Förlåt.<< sa hon, men kände ändock en frustration. Det var ju ändå hennes vän...
   >>Vill Mirza berätta, så är det upp till han att berätta när han känner för det.<< sa Stephano och såg mot Mirza som med ens kände sig skyldig över att inte ha sagt något till Evelynne eller Richie, om än det inte var det Stephano var ute efter. Eller var det snarare så att han ville berätta för dem, de enda två som inte visste om? Att han faktiskt ville dela med sig av hans hemligheter för dem, så att de kunde förstå? 
   >>Jag...<< började Mirza, men han ångrade sig på en gång. Istället såg han mot Richie. >>Har du färgat håret?<< frågade han plötsligt.
   >>Eh.. va? Nej.<< svarade Richie och drog handen igenom det. >>Vadå?<<
   >>Det ser bara... Rödare ut än vanligt?<< fortsatte Mirza vidare.
   >>Gör det?<< sa hon och höll ut håret så att Stephano som satt bredvid henne kunde se. 
   >>Ja, alltså... Kanske lite rödare.<< sa Stephano.
   >>Det behöver inte vara något allvarligt.<< sa Victoria. >>Det brukar hända att hår ändrar struktur och liknande med hormoner eller ålder.<<
   >>Och hormoner har de båda två fått i överflöd<< skrattade Evelynne retsamt, varpå de övriga, utom Stephano som rodnade istället, skrattade med.