Forgotten Hollow - Säsong 4 Avsnitt 8


 
Simsinspace: Forgotten Hollow Del 8
 

 
 
 
Vahid drog på sig badlakanet över hans nakna kropp. Bakom honom porlade vattnet undan från badet han just tagit sig, och dofterna av lavendel och citrus låg fortfarande kvar i luften som en avslappnade efterton. Vattnet från håret droppade ner hans ryggtavla och han lät föra sina händer mot det för att dra ut överflödet av vatten som föll ner på golvet bredvid honom. 
   Vahid ställde sig vid valvöppningen och lutade sig mot den. Vyn utanför fönstrena av staden blossade upp likt ett fyrverkeri av färger och nattlivet hade just startat. Det var något nostalgiskt över att vara tillbaka i en större stad igen. En som erbjöd ett sådant rikt liv under nattens tider. Den senaste storstaden, med ett berikande nattliv, han besökt hade varit Stockholm, och ganska strax därefter hade han fått stanna över i några mindre samhällen på grund av rent praktiska skäl.
   Vahid drog på en djup suck. Det var en skam att han inte hade mer tid att stanna kvar i Österrike för att hinna vara ute mer, och tyvärr skulle han även behöva röra sig vidare inom någon vecka med. Österrike fick helt enkelt vara utan hans personliga närvaro ett bra tag därefter, i värsta fall ett par århundraden. Det kunde vara så oerhört omständigt ibland med hans yrke, så mycket fläng kring överallt att han började bli smått matt på det hela. 
   Men förhoppningsvis, när han var klar med det han planerat att göra så skulle det bli ändringar på det.
   >>Du är säker på att du inte vill ta ett bad?<< frågade Vahid Chasca där hon låg på soffan i rummet bredvid och såg ut över stadens livfullhet. Han drog handen igenom hans hår och rufsade lätt till det.
   Chasca tog tag i hennes yviga hår och luktade snabbt på det. >>Nä, det är lugnt.<< sa hon och såg över mot Vahid. >>Jag är inget cleanfreak som du är.<< log hon brett.
   Vahid drog på ett brett leende han med. >>Är man i min bransch så går det bara inte att låta bli.<< sa han och gick in till rummet Chasca var i.
 
 
 
>>Så, hur har du haft det på senaste då?<< frågade Chasca Vahid där han stod bakom henne och torkade sitt hår. 
   Vahid lät handduken falla ner på marken för att kunna klä på sig sina kläder. Han sneglade bak mot Chasca.
   >>Påminn mig igen, men när var det vi träffades sist?<< sa han kort.  
   Chasca vände sig om och såg mot Vahid. Hon lutade sig tillbaka över soffans ryggkant. >>Sist var det väl innan du drog till Sverige?<< sa hon och lade en tvivlande blick över Vahids svar. 
   >>Ja, såklart.<< svarade han.
   Chasca skrattade till. >>Har du verkligen så mycket att tänka på nuförtiden?<< log hon. 
   >>Gud, om du vore i mina skor så skulle du inse hur mycket skit jag måste ha hand om.<< stönade Vahid. Han frustade över det faktum att det tillkommit så mycket nya problematiker med hans yrke och den moderna tiden. 
   >>Skulle jag vara i dina skor skulle jag drunkna, bokstavligen.<< sa Chasca och såg upp mot taket. >>Du har aldrig tänkt på att bara sluta med det du gör och hänga med mig igen?<< frågade hon plötsligt. Vahid verkade knappt lyssna på henne där han stod och drog på sig sitt halsband. >>Du vet, när det bara var du och jag och vi åkte runt i världen. Känner du inte äventyret som lockar med det?<< fortsatte hon vidare och lät fortfarande sin blick vila på taket. Hon såg framför sig hur hon istället för att vara inomhus, liggandes på en soffa, så var hon ute bland skogen och fälten, och låg mot marken och såg upp emot stjärnorna på himlen. 
   Vahid drog på sig sin faux fur jacka och skrattade till. >>Men snälla, lilla Chasca. Jag har viktigare saker för mig numera. Det är ingen idé att du fortsätter fråga mig, jag kommer bara säga nej.<< sa han och vände sig om för att bege sig ut från badrummet. Chasca satte sig tillrätta och såg mot Vahid.
   >>Tänk bara. Ute på ett fält, under stjärnorna, vi vet inte vart vi ska gå härnäst, men på något sätt så hamnar vi ändå rätt. Jag som får springa i förväg, och du som får hamna efter..<< hon skrattade till över ett minne hon fick. >>Du.. Du som råkar i den ena olyckan efter den andra.<< började hon sedan att gapskratta rakt ut. 
   >>Chasca! Snälla någon sluta!<< ropade Vahid plötsligt till och såg mot Chasca vars skratt tonades bort. >>Jag har inte tid med sådana petitesser längre!<< hojtade han till. Han skakade på sitt huvud innan Chasca hann säga något mer. >>Det var då. Och nu är nu. Jag har dessutom en väldigt viktig sak att ta itu med, jag kan inte bara låta det passera förbi som en flyktig spontan idé.<< sa han och gestikulerade med händerna. 
   >>Om du säger så.<< sa Chasca och lutade sig bak mot ryggstödet med händerna i fickorna. Hon lade återigen blicken mot taket.
   Vahid såg mot Chasca och suckade. >>Du vet fortfarande om att du får stanna här... med mig.<< sa han och gav henne ett leende.
   >>Du vet mitt svar på det.<<
   >>Jag vet...<< svarade Vahid och vände sig mot dörren.
 
 
 
>>Minns du första gången vi träffades?<< frågade Chasca plötsligt Vahid. Han stannade upp.
   >>Inte vad jag kan erinra mig själv.<< sa han.
   >>Vart ska du?<< frågade hon. 
   >>Jag tänkte åka in till Windenburg och se mig kring den delen av staden.<< han log. >>Det är inte ofta jag har tid till att ta ta mig tid och kika mig kring städerna jag bor i. Nu när jag äntligen har det så tänkte jag passa på innan jag åker.<< sa Vahid och lade ena sin hand mot dörren för att knuffa upp den.
   >>Har du fortfarande dina mardrömmar?<< sa Chasca och såg ner mot Vahid. En kort sekund passerade, innan Vahid utan att svara på hennes fråga öppnade upp dörren och begav sig iväg.