Forgotten Hollow - Säsong 3 Avsnitt 5


 
Simsinspace: Forgotten Hollow Del 5
 

 
 
 
 
Drygt en vecka hade gått sedan händelsen med Aurora och det mesta hade återgått som vanligt hemma hos Stephano. Cornelia hade snabbt kommit in i familjen och det var som att hon alltid hade varit en del av den. Hon blev en snabb favorit hos de flesta i huset, utom Stephano som fortfarande var skeptisk och bitter över hennes närvaro. Han hade hela tiden ifrågasatt hur det ens var möjligt att de var besläktade, med tanke på att han ansåg att de inte var ett dugg lika varandra. Vilket resten av familjen försökte få han att inse att, jo, de var ganska lika, bortsett från deras personlighet. 
 
Utanför huset låg det en ovanligt varm kvällsvind i luften. Jenny såg upp mot himlen där hon låg på taket och njöt av att vara ute. Efter hennes nybörjade behandling från Victoria hade Jenny inte känt av någon form av bieffekter, eller anfall från hennes mörker. Det var som att besten inom henne hade blivit stillad och försvunnit. Jenny njöt över att äntligen, för första gången, känna sig komplett fri. 
   Under henne kunde Jenny höra knappandet av högklackade skor och hon såg ner mot Chanel som kom gåendes mot huset. Jenny drog på smilbanden när hon såg henne dra sig in mot huset. Chanel och Mirza var väl, typ, ett par. Chanel brukade då komma hit så ofta hon kunde för att vara med Mirza, vilket retade gallfeber på Evelynne. Jenny skrattade när hon tänkte på hur Evelynne sett ut första gången Chanel kommit hit för att vara med Mirza, och inte henne. 
   Nåväl, det skulle nog gå över snart, log Jenny för sig själv där hon återigen lade sig ner för att njuta av kvällsnattens härliga frihet.
   Om nu bara de som befann sig inne i huset ville dämpa sig lite grand.
 
---
 
 
 
>>Woop! Jag vann!<< ropade Richie högt där hon triumferande slog armarna i luften och log stort över att hon äntligen klurat ut vem mördaren i Cluedo var. 
   >>Fan! Jag visste ju också!<< fnös Evelynne och slog ner huvudet i bordet. Hon var så nära på att vinna, igen, att hon inte alls räknat med att Richie - av alla - skulle hinna före henne. >>Okej, jag röstar för att inte spela igen.<< sa hon och höjde upp handen i luften där hon låg.
   >>Du får sluta vara en sådan dålig förlorare bara.<< log Richie glatt. >>Kom igen. Vi kör igen!<< sa hon, till vilket Evelynne fnös.
   >>Visst. Vi kör väl igen.<< sa Evelynne och drog åt sig korthögen för att börja blanda om korten. >>Men, jag börjar.<<
   >>Så, vad står det nu? Två vinster till Evelynne, en till mig... en till Victoria och noll till Cornelia och Steffie?<< sa Richie och såg leendes kring resten av de deltagande spelarna. 
   >>Det stämmer nog.<< log Victoria. 
   >>Nice. Då gäller det bara för mig att vinna en gång till, så ligger jag och Evelynne lika.<< log Richie brett mot Evelynne som himlade med ögonen.
   >>Försök bara.<< sa hon och slog ner korten på bordet. >>Du hade bara nybörjartur.<< Evelynne drog på ett brett leende. Hon var så redo att vinna den här gången.
   >>Bring it on.<< log Richie och lade näven på bordet. >>Jag är redo att spöa skiten ur dig.<< 
   Evelynne skrattade till. >>Som jag sa, nybörjartur. Nästa gång kommer jag hitta mördaren innan dig.<< sa Evelynne och slängde lättsamt med sitt hår. 
   >>Skulle inte tro det.<< skrattade Richie och kände hur taggad hon var. >>Jag kommer lätt vinna nästa omgång!<< Richie ställde sig tvärt upp av exalteringen över spelet, men kände sedan hur någon tog tag i henne och drog henne till sig.
   >>Okej...<< skrattade Cornelia till. >>Jag tror nog någon här är lite för exalterad.<< skrattade hon lättsamt vidare där hon höll Richie i sin famn. 
   >>Vadå? Är det dåligt eller?<< svarade Richie och såg bak mot den blonda kvinnan. 
   >>Nej då. Egentligen, det gör dig bara sötare.<< log Cornelia mot Richie.
   >>Ska vi spela eller ska vi kramas?<< fnös Evelynne och såg mot Cornelia och Richie. >>Korten är då blandade, mördaren, platsen och mordvapnet är valt. Det är bara köra igång.<<
   >>Ja, vi kör. Så länge Cornelia vill släppa mig.<< skrattade Richie till. Cornelia gav ifrån sig ett lättsamt hummande. 
   >>Mhm... Men tänk om jag inte vill släppa dig då.<< log hon och började med ens att kittla flickan hon höll i.
   >>Nej! Lägg av!<< skrattade Richie och kände hur hon började göra allt för att komma sig fri. >>Hah..Haha! Sluta!<< skrek hon vidare och började sparka med fötterna framför sig. En spark som råkade träffa Stephano.
 
 
 
>>Åh gud! Steffie förlåt!<< ropade Richie och såg mot Stephano som frustade till samtidigt som han gav Cornelia en bitter blick. 
   >>Det är... lugnt....<< muttrade han till svar och drog sig om armen där Richie sparkat honom. Han lade ena handen mot sin panna och blickade bittert ner mot bordet. Allt hade blivit så, frustrerande komplicerat nu när Cornelia var här hos dem...
   Evelynne såg mot Richie och Cornelia som fortsatte ha sin lilla stund och suckade.
   >>Jaha... Så skulle vi spela eller?<< muttrade hon för att sedan dra fram telefonen för att kolla på annat.
   Stephano muttrade tyst för sig själv där han satt och undvek att låta sig påverkas allt för mycket av Cornelia och hur hon... höll om Richie sådär. 
   >>Stephano... Är det något du vill prata med mig om senare?<< sa Victoria där hon satt och såg hur irriterad Stephano blev. 
   >>Nej.<< sa han kort.
   Victoria lutade sig lite närmare, för att inte låta dem andra höra henne. >>Du kan inte låta dig själv påverkas så mycket, Stephano. Det gör dig inte gott.<< viskade Victoria.
   >>Du tror inte jag..! Du tror inte jag vet det.<< snäste han till mellan tänderna. >>Eller, har du något konkret förslag på hur jag ska försöka förbättra situationen?<< 
   >>Försök att slappna av till att börja med. Jag kommer anta du kommer säga något bittert, och mitt förslag mot det är att du måste försöka att våga mer. Låt inte rädslan ta över.<<
 
 
Stephano fnös till och lade handen mot bordet för att kunna luta sig upp. Han sneglade mot Richie och Cornelia som för stunden verkade hålla varandras händer och han tappade irriterat och rastlöst med fingrarna på bordet.
   >>Jag kommer kunna vad?<< frågade Richie till Cornelia som höll hennes hand i sin.
   >>Lära dig läsa linjerna i händer hos folk.<< log Cornelia och vände på Richies hand så att hennes handflata var synlig.
   >>Är inte det bara humbug.<< sa Richie skeptiskt.
   >>Inte om du är en häxa.<< log Cornelia. >>Som häxa har du krafterna att förstå dig på saker andra inte kan, till exempel att läsa linjer i händerna.<<
   >>Coolt.<< sa Richie med en intresserad glöd i ögonen. Det lät inte alltför illa ändå, att hon var häxa då.
   Cornelia drog på sig sitt lockande leende och skrattade lättsamt till. Hon förde sitt finger mot Richies egna linjer. >>Jag kan läsa lite, men det är ju då såklart humbugmetoden.<< hon drog sitt finger lättsamt över Richies hand. 
   >>Och vad säger det dig då?<< sa Richie och såg mot Cornelia som såg ner mot Richies hand.
   >>Tja, ta den här linjen. Den säger mig att den tillhör en väldigt söt flicka, som har en väldigt intressant framtid framför sig.<<
   >>Inte för att byta samtalsämne. Men det är lite läskigt hur smidigt du kan dra dina fingrar över min hand...<< sa Richie och såg mot Cornelia.
   >>Jag har väl erfarenheter om hur man ska göra bakom mig...<< log hon lockande mot Richie.
   Stephano kände hur han inte orkade sitta på sidlinjen och se på. Han slog ner näven i bordet och bet ihop käken innan han tyst bestämde sig för att försöka göra det Victoria just sagt.
 
 
 
Stephano drog åt sig stolen och hoppade närmare Richie. Han sa inte så mycket till varken henne eller Cornelia utan han harklade sig bara kvickt och tänkte att han kanske också skulle kunna göra något som Cornelia gjorde. Liksom, hur svårt kunde det vara att bara hålla om henne sådär spontant? Kunde Cornelia göra det så kunde väl han också?
   Med en kvick rörelse lade han armen om Richie och drog henne närmare sig. Han förde henne närmare sig och tänkte hur enkelt det faktiskt var. Lite olikt sig själv var det ändå, men att faktiskt våga ta stegen och närma sig henne kändes väldigt rätt och bra i hans hjärta...
   >>Brorsan, jag tror att du stryper henne...<< sa Cornelia.
   >>Va?<<
   >>Jag tror du stryper Richie.<< sa Cornelia ännu en gång.
   >>Va?<< rodnade Stephano och såg ner mot Richie.
   >>Jag har lite svårt att andas.<< skrattade Richie till och log brett mot Stephano som själv kände hur nervös han blev.
   >>Eh... va? Jag...<< han såg sedan mot Cornelia som gav han ett väldigt skeptiskt och dömande uttryck. >>Tro inte att du är bättre!<< kastade Stephano ur sig mot Cornelia samtidigt som han ryckte till och drog armarna åt sidan vilket fick Richie att följas med i ett ryck och lägga sig raklång med ansiktet över Stephanos knän och hennes ben upp mot Cornelias ansikte.
   Cornelia förde sina händer framför sitt ansikte. >>Jag har inte sagt något.<<
   >>Nej, men du ser ut att vilja säga något!<< sa Stephano och tänkte inte för en sekund på Richie och hennes obekväma position. 
   >>Hallå! Inte för att vara sådan, men jag har mitt ansikte väldigt nära ditt skrev...<< ropade Richie och vickade på fötterna för att få resterande av bordets uppmärksamhet. Stephano frös fast i sin position och hela hans ansikte blev eldigt rött.
   >>Smidigt.<< log Cornelia retsamt åt Stephano som kvickt drog upp Richie och undvek att titta någon i ögonen.
   >>Jaha, det var en intressant upplevelse...<< sa Riche och kände hur röd hon var. Stephano harklade sig och såg mot Richie. 
   >>Vi kan göra det igen om du vill.<< sa Stephano i ett försök att verka cool, men kände hur patetiskt illa det lät. >>Nej! Vänta! Det var inte det jag skulle säga!<< sa han och blev bara rödare och rödare i ansiktet.
   På andra sidan bordet satt Evelynne och Victoria och kunde inget mer än att slå handen i pannan över Stephanos urusla försök till att få Richies uppmärksamhet...
 
 
 
Ett litet harklande hördes längre in i rummet. Chanel såg tveksamt in mot det som höll på att hända. Hon hade precis kommit in genom huset och direkt hade hon mötts av synen av att Richie låg raklång över Stephanos skrev och fötterna över Cornelias ansikte.
   >>Eh.. hej alla.<< sa Chanel och drog sig in mot rummet. De enda två som verkade märka av henne var Victoria och Evelynne som båda två svarade ett hej tillbaka. >>Eh... vill jag ens fråga vad det är som händer?<< frågade hon Victoria och Evelynne som skakade på sina huvuden. 
   >>Tro mig. Det vill du inte.<< suckade Evelynne och såg mot Chanel. >>Du får vara med om du vill.<< sa hon, varpå Chanel skakade på huvudet och log åt sin vän.
   >>Nej, inte ikväll. Jag ska vara med Mirza, vart han nu än är.<< sa hon och såg att hennes... kille? inte var i rummet för stunden. 
   Evelynne snörpte på munnen och suckade lite försiktigt. Hon ville inte verka alltför störd på det faktum att hennes bästa vän dejtade hennes Mirza. >>Han är nere i källaren tror jag.<< sa hon och log mot Chanel.
   Chanel märkte av Evelynnes förändring, men att tala vid om det med henne för stunden kändes inte som det bästa att göra. Hon var van vid att att det alltid innebar förändringar för alla när någon annan ingick i ett.. förhållande? med andra. Alltid någon som kände sig utanför...
   Chanel tänkte prata med Evelynne om det så fort hon fick chansen att vara med henne i enrum. 
   >>Ja, men då lämnar jag er. Vi ses.<< sa hon och gick ut från allrummet för att hitta åt Mirza.
 
 
 
Strax efter Chanel lämnat gruppen såg Victoria mot Evelynne som verkade märkbart nere. 
   >>Jag visste att Mirza skulle göra något... Jag visste det!<< fnös Evelynne och slog ner blicken framför sig. >>...Nu har jag ingen kvar längre att hänga med...<<
   >>Du vet väl om att du kan vara med dem två med.<< sa Victoria i ett försök att få Evelynne att inse att bara för att ens två vänner hade något på gång med varandra, så innebar det inte att man behövde stanna utanför hela tiden. 
   Evelynne suckade. >>Det vet jag väl, men...<< hon suckade än djupare. Victoria höjde ena sitt bryn. >>Men seriöst, om jag börjar umgås med dem nu så kommer det bli lika illa som triangeldramat som pågår på andra sidan bordet.<< fnös hon till. Victoria sneglade mot trion som satt på andra sidan. Stephano som högröd i ansiktet försökte att göra situationen bättre och en Cornelia som gjorde allt värre med sina kommentarer.
   Samt Richie, som satt i mitten av det hela.