TS4 FAM. JONES 4.83

 


 

Har börjat så smått med att inkludera, under varje namn, "pilar" som gör det enkelt för er att navigera er bakåt/framåt mellan inläggen. Alla inlägg är inte fixade än, så om ni går bak för mycket så lär det till slut ta stopp haha.


 

Celeste
<< 4.82 | 4.84 >>

 
 

>>Vad ser du?<< viskade Chantelle där hon stod bakom mig och väntade.
 Jag lutade mig sakta fram mot dörren för att kunna kika igenom fönstret som fanns på den.
   >>Problem.<< svarade jag henne och suckade. >>Ganska jobbiga problem, dessutom.<< 
   Vi två hade irrat omkring i byggnaden en stund innan vi börjat hitta någorlunda rätt, vad vi trodde iallafall. Alla rum såg i stort sett likadana ut, vilket inte riktigt hjälpte oss på något sätt. 
   Jag stirrade in i korridoren och såg vakterna som stod och halvt om halvt verkade somna där de stod. Ett par gäspningar kom ur dem, och de pratade om något, åtminstone tills en av dem fick ett samtal och verkade lämna de två övriga för stunden. Tur nog så gick han i motsatt riktning till oss.
   Strax därefter gick de andra efter honom, men jag kunde se att de höll sig kring rummet på andra sidan, varav en annan verkade gå upp för trappan. Det gick inte att säga ifall de skulle återvända, eller ifall de skulle gå vidare. 
   De var iallafall ivägen.
 
 
>>Jaha... Vad gör vi nu då?<< frågade Chantelle efter jag lutat mig tillbaka och vänt mig mot henne. 
   >>Eh... Bra fråga, har du något förslag?<< svarade jag henne och tog mig om nacken. Det hela blev med ens lite svårare.
   >>Hade jag haft det, så hade jag inte frågat.<< sa hon och himlade lite med ögonen. Jag snörpte med munnen åt henne. Trots allt, det var nog inte så lätt att lära gamla hundar sitta, och Chantelles beteende var väl ett av dem. Hon var iallafall bättre än innan, tänkte jag och log tvärt därefter.
   >>Något kan vi väl hitta på?<< sa jag och funderade vidare. >>Kanske om vi kastar in något som får deras uppmärksamhet... så kanske vi kan...<<
   >>Bli totalt tillfångatagna, igen.<< sa Chantelle och lade armen på hennes höft.
   >>Det vet vi inte förrens vi testat.<< sa jag och log. 
   >>Allvarligt, vart ska vi för det första kasta in något? Genom den här dörren kommer de ju direkt fatta att vi är här.<<
   >>Ja, nej... Det kanske stämmer. Men kanske om vi...<<
   >>Går upp och hittar en annan väg?<< Chantelle pekade med handen mot trappan. 
   >>Men något måste vi kunna göra... Går vi upp igen finns risken att vi stöter på med Croft, eller Melissa.<< sa jag och lutade mig mot väggen. Jag slöt mina ögon och funderade vidare. 
   >>Celeste... Vi kan inte bara stå här och dega heller..!<< Chantelles röst var fylld av oro, och jag förstod henne. Det var inte som att jag ville stå här och hitta på en plan bara för att, men det kändes bättre att fortsätta framåt än att backa tillbaka. >>Kom igen, vi hittar en annan väg.<< sa hon. Jag suckade och lutade mig upp mot väggen igen.
 
 
 
>>Ja okej, jag antar det är bästa grejen vi kan göra just nu...<< men innan jag verkligen hann känna att Chantelles plan var bäst, så for min uppmärksamhet på något som stod längre in i rummet. Hela jag spratt upp i ett enda brett flin, det här var nästan för perfekt!
   >>Celeste... Öhm, vad gör du?<< frågade Chantelle mig och såg på mig med skeptiska ögon.
   >>Javisst! Det här blir perfekt!<< tjoade jag, lagom högt, så att ingen mer än Chantelle kunde höra mig såklart.
   Chantelle skrattade tveksamt till. >>Okeej, vad blir perfekt?<< frågade hon mig, men jag tänkte inte på att svara henne, utan gick direkt bort till det jag lagt mina ögon på.
 
 
 
>>Hallå! Celeste, vad gör du?!<< snäste Chantelle till. Hennes blick flackade på mig och till dörren där vakterna befann sig på andra sidan, intet ont anade om vad som skulle ske härnäst. >>Celeste...!<<
   >>Jaja, vänta!<< svarade jag henne. Tyngden som låg i min hand skulle fungera perfekt... Däremot så visste jag att jag inte var stark nog att uttnyttja det till sin fulla potential... Men och andra sidan, det kliande blåmärket på mitt vänstra öga talade om att det fanns någon här stark nog för just det. 
   Jag vände mig om och gav Chantelle ett brett flin, själv stod hon och såg förvirrat mot mig.
 
 
 
>>Vad tror du?<< sa jag och lät slagträt studsa upp och ner mot min hand.  Det var tungt, och gjort av någon form av bronslackerad metall, antog jag.
   >>Vad jag tror? Celeste, det där är ett slagträ.<< sa Chantelle och skrattade till. 
   >>Jaa, och vad tror du?<< fortsatte jag spinna vidare. 
   >>Vad ska jag tro ens? Det är ett slagträ, typ att någon arbetare här glömt det eller vadå?<< sa Chantelle och suckade.
   Jag suckade högt. >>Nej alltså, vad tror du om att använda det här till att slå ner vakterna med?<< sa jag och lät slagträt slå till en sista gång i min handflata innan jag lät mina händer knyta åt där det höll kring den kalla ytan.
   >>Va?<< skrattade Chantelle. >>Är du allvarlig? Hur ska det ens gå till, ska du liksom springa in dit och bara vifta kring med det?<< hon höjde ena sitt bryn, och himlade därefter med ögonen. 
   >>Nja, så roligt och dumdristigt ska vi inte ha det.<< svarade jag henne. >>Däremot så tänkte jag springa in dit och locka hit en vakt i taget, och så ska du vifta kring med det här rakt i deras ansikten.<<
 
 
 
Det gick ett par korta sekunder innan Chantelle sedan, nästan, började att gapflabba rakt ut. 
   >>Okej, okej... Den var bra...<< skrattade hon vidare. Hon tog det inte alls speciellt seriöst. >>Nej men, Celeste, seriöst, det kommer aldrig att gå.<< hon drog handen igenom sitt gyllene hår och tog sedan ett andetag därefter. Jag sa inget till henne, istället lade jag bara träet bakom min nacke, och den andra handen mot min höft. Jag höjde ena mitt bryn åt henne. >>Du är alltså dödsseriös här?<< sa hon och lade armarna i kors. >>Okej, jag ser att du är så jävla seriös...<<
   >>Kom igen, värt att testa iallafall.<< sa jag och log.
   >>Värt att testa ifall vi dör eller inte hör jag.<< fnös hon. 
   >>Har du en bättre plan eller? Går vi tillbaka så lär vi mest troligast bara komma tillbaka till rummet vi satt fastlåsta i stolarna i, och jag om någon vill inte dit igen.<<
   Chantelle drog sin hand mot sitt hår, och jag började undra ifall det var ett sätt för henne att hantera stress på, så ofta som hon gjorde det. >>Nej, det vill jag definitivt inte alls.<< sa hon och bet sig om läppen. Hon flackade ner med blicken, och såg ut att fundera, tills hon sedan såg mot mig igen. Blicken allvarligare än innan.
   >>Och hur kommer det sig att jag ska slå och inte du?<< frågade hon mig.
   >>För att du är starkare än jag, och jag kan springa.<< svarade jag henne. >>Eller vill du hellre byta?<<
 
 
>>Nej, jag tror det blir bra så...<< svarade hon. 
   >>Vad bra, då kör vi då.<< sa jag och gav Chantelle träet. Hon tvekade för en sekund att ta tag i det, och såg sedan mot mig med ena brynet höjt.
   >>Seriöst, du måste vara den mest dumdristiga personen jag någonsin träffat på.<< hon greppade tag om slagträet och höll det stadigt i sin hand.
   >>Säg något jag inte redan vet.<< log jag till svar.