TS4 FAM. JONES 4.84

 
 
<< Del 83 | Del 85 >> 

 
 
 
>>Kolla! Inga problem!<< sa jag och blickade över mot Chantelle, samtidigt som jag drog iväg med vakten jag höll i mina armar för att lägga han bredvid den första av dem som vi knockat.
   >>Inga problem säger du...<< fnös Chantelle och lade slagträt över sin axel. 
   >>Ja, absolut inga problem.<< svarade jag henne och drog ett djupt andetag efter jag släppt taget om den väldigt, väldigt tunga vakten. Jag borstade av händerna mot varandra och sträckte ut ryggen. >>Eller vadå? Tycker du att det gick dåligt med min plan?<< log jag åt henne.
   >>Njae, skulle jag väl inte vilja säga direkt..<<
   >>Så vadå?<< undrade jag med ens. 
   >>Nej vet du, glöm det.<< sa hon och skakade på huvudet. >>Jag tänkte bara på eventuella problem vi kan få, men strunt i dem. Nu är det här redan gjort.<< Chantelle satte ner slagträt och drog handen igenom sitt hår.
 
 
 
Jag vandrade över mot Chantelle.
   >>Jag skulle nog säga att vad vi än gör så blir det bara problem med det hela. Iallafall så sitter vi redan i den här skiten sedan...<< jag tvekade. Jag ville väl inte dra in Chantelle i det stora hela mer än hon redan blivit indragen. Chantelle gav mig som mest ett höjt bryn efter min tomma paus, men hon sa inget om det.
   Jag sneglade bak mot vakterna. >>Åtminstone så är två problem ur vägen, eller vad säger du?<< jag sneglade tillbaka mot Chantelle och gav henne ett brett leende.
   Chantelle besvarade det.
 
 
>>Så, vad gör vi nu?<< frågade Chantelle mig där jag gick fram mot dörren igen. Jag tittade ut genom fönstret, och såg ingen mer där inne, eller i rummet på andra sidan. Det verkade tomt.
   >>Drar vidare, antar jag.<< svarade jag henne och ryckte på min axel.
   >>Hur gör vi med den tredje vakten?<< 
   Jag funderade. Det var såklart den tredje vakten, som jag inte såg vara där när jag lockade till mig de numera två knockade vakterna. Skulle det bli ett problem om vi egentligen fortsatte framåt om han var någonstans och väntade? Visserligen så skulle vi inte kunna stanna här för länge, eftersom ingen av oss visste ifall Croft skulle dyka upp bakom oss, eller Melissa.
   >>Vi får ta det när det dyker upp.<< 
 
 
 
Bortanför den andra dörren kunde jag med ens se något röra sig. 
   >>Eller... Så fixar vi det nu på en gång.<< log jag och vände mig om mot Chantelle. Hon gav mig ett snett leende och höll slagträt stadigt i sin hand.
   >>Låter som en plan.<<
---
 
 
 
Snabbt ilade jag mig igenom korridoren, eftersom jag såg vakten börja hasa sig uppåt  trappan i rummet framför mig. Han fick inte försvinna för fort, då skulle det bara bli jobbigare att hitta åt han senare. Jag öppnade dörren och sprang över mot trappans räcke, kvickt tog jag tag om det och vände blicken upp mot ovanvåningen. Jag kunde höra hans fotsteg, som sakta blev tystare. Jag tänkte inte mer, utan drog fingrarna mot läpparna och visslade för att få hans uppmärksamhet. Stegen slutade, och jag hörde hur han vände sig om och stannade till.
   "Men kom igen! Stanna inte där uppe! tänkte jag irriterat. 
   >>Hallå! Jag tror du missat någon här nere!<< ropade jag och drog på smilgroparna över att höra att han reagerade över det åtminstone. "Yes, komsi komsi!" och med ett par kvicka kliv rusade jag mig bort från trappan. Bakom mig kunde jag höra hur han sprang emot mig, men jag tänkte såklart inte stanna.
   Inte förrens Chantelle drämt in träet i hans tjocka skalle.
   
---
 
 
 
Chantelle stod så redo hon bara kunde med träet i ett hårt grepp. Hon hade inga problem med att slå till någon, men problemet i sig var att hon var betydligt kortare än vakterna, och fick därför slå till dem i en högre kurva än som var bekvämt för henne. 
   Det var kanske därför som hon fått slå dem två gånger, och inte bara en.
   In genom dörren rusade jag och gav Chantelle en hastig blick. Strax därefter tyckte jag mig höra vaktens röst, som däremot var väldigt bekant.
   Jag vände mig hastigt om och under den korta sekunden som gick mellan att jag såg hans bekanta ansikte, tills att Chantelle drämde i med slagträt, så insåg jag att det skulle sluta väldigt dåligt.
 
 
 
>>Celeste..!<< ropade Bo och längre kom han inte innan han stirrade rakt in i den blanka metallen som for rakt emot honom. >>Helvete..!<< Bo duckade precis undan, men hade han varit ett huvud högre så hade det varit hans huvud som fått slaget, och inte väggen som var precis bakom honom. Slagträt slog i med en kraftfull smäll som ekade till i rummet, och sekunden därefter insåg Chantelle vem det var hon siktat mot. 
   >>Åh herregud!<< ropade Chantelle och slängde slagträet åt sidan. Hon förde händerna chockat mot sin mun och stirrade ner på Bo som låg på marken. Hans ögon stirrade rakt upp mot taket, och jag kunde se att hans hjärta bankade hårt i hans bröstkorg. >>Gick det bra!<< fortsatte hon och sneglade över mot mig i all sin förvirring. >>Förlåt! Jag visste inte det var du.<< hon blickade återigen ner på Bo, som numera börjat försöka ställa sig upp igen.
 
 
>>Nej men, där var du.<< skrattade jag och vandrade över till Bo. >>Då slipper vi leta rätt på dig med.<< log jag.
   Bo kämpade sig upp med skakiga ben. Så fort han var helt uppe stirrade han rätt in i mina ögon. Han var, ganska arg.
 
 
 
Bo tog ett djupt andetag. 
   >>Celeste... Förklara för mig vad i helvete det där var bra för?!<< ropade han sedan och såg mot mig med en arg blick. 
   >>Tja...<< sa jag och slängde bak en blick till där de knockade vakterna låg.
   Bo frustade till. >>Okej, men du kunde inte ha tänkt på att kanske, jag vet inte, titta bak och försäkra dig om att det var jag och inte en av dem innan ni slog?!<<
   >>Pff, och du tror man tänker på sånt i en sådanhär situation?<< sa jag och viftade lättsamt med handen till Bo. >>Dessutom, ingen skada skedd. Du duckade, och Chantelle missade.<<
   >>Ja, men om jag inte duckat. Och om hon inte missat, vad hade ni då gjort?<< suckade Bo.
   >>Antagligen fått bära dig ut.<< svarade jag han. Bo suckade tvärt och himlade med ögonen. >>Åtminstone så är vi alla tre här.<< log jag för att försöka få han på bättre humör.
   >>Åtminstone det ja...<< svarade Bo. Han sneglade sedan mot Chantelle, som mest hade stått tyst och lyssnat på oss två.
   >>Förlåt, igen. Det var inte min tanke att...<<
   >>Du, det är lugnt. Skyller jag på någon så gör jag det på Celeste här...<< sa han och gav mig en sur blick. 
   >>Gör du det, precis som typ alltid.<< svarade jag och lade armarna lättsamt i kors. >>Men, om du har surat klart för stunden, så vad sägs som att vi fortsätter att gå vidare? Såg du förresten någon vakt på andra sidan?<<
   >>Nej, ingen. Det verkade tomt.<< svarade Bo.
   Jag log. >>Perfekt, då går vi väl då.<<