Martin - 1.21 / Nyckeln till mitt hem

 
 
 
En tid hade gått efter natten Maylin spenderade hos Samuel, och de två hade gått från vänner till ett par. Maylin bodde fortfarande kvar i sin lägenhet med hennes bror, men eftersom hon och Samuel var grannar så blev det i stort sett som att de bodde ihop ändå. 
   En av deras dagliga grejer de gjorde ihop, var oftast att spela på boxen tillsammans. Maylin älskade det, medans Samuel var lite mer reserverad. Men det hade nog att göra med att han alltid förlorade när de spelade mot varandra. Oavsett vilket spel. 
 
 
 
 
Precis som alltid vann Maylin, men den här gången tyckte Samuel det var nog med det, och bestämde sig för att fuska lite. 
   >>Neeej! Vad gör du!<< skrattade Maylin då hon kände hur Samuel började peta på henne, precis där hon var som kittligast. >>Nej sluta!<< skrek hon, men Samuel slutade inte. >>Men lägg av, nu kan jag ju inte vinna!<< fortsatte hon skratta.
   >>Ja, och?<< svarade Samuel och gav henne ett flin.
   >>Åh, vad dum du är då.<< log Maylin och knuffade undan Samuel. >>Tur att du är söt, fast du är en dålig förlorare.<< fortsatte hon och gav han sedan en puss han besvarade. 
 
 
 
 
 
Maylin kollade strax därefter på sin klocka, och insåg det var dags för henne att bege sig. Hon hade en stor tenta att plugga till som hon blev tvungen att sätta ifall hon ville få fortsätta in på nästa period som innebar en hel del praktik för hennes del. Något hon inte kunde missa för allt i hela världen!
   Samuel följde med henne, och började att rota i sina fickor för att hitta åt det han ville ge henne innan hon gick.
   >>Du, Maylin...<< sa han, och visade henne sedan nyckeln. En kopia av hans egna lägenhetsnyckel, en som han ville ge till henne. >>Så du, ja, slipper knacka varje gång för att ta dig in...<< 
   >>Men åh, Samuel!<< Maylin stirrade bara på nyckeln, och kände sig med ens så glad över att få den av honom. En alldeles egen nyckel till hans hem, så att hon kunde komma och gå som hon ville till honom. >>Du vet väl om att jag kommer att uttnyttja det här nu.<< 
   >>Jag hoppas nästan du ska göra det...<< svarade Samuel och gav henne ett leende.