Amell - Samlingsinlägg


 
 
 
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9.
 
Del 10. Del 11. Del 12. Del 13. Del 14.
 
 
 

TS4: AKC - The Amell Family Del 14

 
 
När Ray satt inne i köket och reflekterade över vad han varit med om hörde han plötsligt kvinnan ropa på honom. Han tog sig ut till trädgården där kvinnan stod och väntade.
   >>Jag ser att du träffat min dotter, Sofie.<< sa hon och log log skeptiskt. Ray bara nickade i tystnad, hans huvud var fyllt av det som just hänt honom, han kunde inte släppa det. 
 
 
>>Nåå, vad säger du?<< kvinnan gick närmare Ray, tog tag i hans midja och förde honom närmare sig. Ray stod mest still och gjorde inget motstånd. Det var nog bara bra att låta saker och ting gå som det gick. Han skulle göra tjänsten, göra det han skulle och gå därifrån rikare... Men, det var så fel. Han kunde inte, det gick inte!
   Ray knuffade undan kvinnan som blev överraskad över hans plötsliga utfall. 
 
 
 
Ray sa att han inte kunde göra det. Oavsett vad hon än sa så kunde han inte. Det var inte rätt. Han behövde inte hennes hjälp. Han skulle inte göra det. Kvinnan log mot honom och försökte ännu en gång att ge sig på honom men Ray stod på sig själv och knuffade undan hon igen. 
   >>Säg att du skämtar va?<< kvinnan började bli smått irriterad. Här hade hon kommit och erbjudit honom en väldigt stor och saftig summa och han hade mage att neka henne! 
   >>Nej, jag kommer inte att göra det.<< svarade Ray henne och la armarna i kors. 
   >>Jag kan erbjuda dig mer! Jag kan till och med se till att dina systrar kan få komma att bo bättre än innan, jag kan...<< 
   Ray kände hur hans tålamod tog slut. Han hade sagt nej, kunde hon inte förstå det!
 
 
Ray skrek åt henne att sluta! Han ville inte! Han skulle aldrig göra det, oavsett vad så skulle han aldrig förmå sig själv att göra det hon ville!
   >>Förstår du vad jag säger! Jag kommer aldrig att göra det! Förstå det!<< 
   Kvinnan ryggade tillbaka. Trots allt var Ray en ung, lång och stark kille, han skulle ha övertaget om det skulle gå så pass långt att ett slagsmål utbröts mellan dem. 
 
 
 
Ray började lugna ned sig. Han ville inte gå så pass långt som med den unga killen han spöat upp för en dag sedan. Han ville inte hamna i ett slagsmål med kvinnan. Dessutom så kunde de vara illa att ha en rik person emot sig, hon hade pengarnas makt att få sin vilja igenom om han gjorde något emot henne...
   Kvinnan tittade ilsket på Ray och tyckte han var galen. Helt galen som både skrikit på henne men även som nekat henne! Nekade henne! Ingen nekade henne!
   Ray skakade på huvudet. På hur hon sa det så verkade det som att Ray inte var den första hon erbjudit något till. Han undrade vad de andra före honom hade gjort... 
   >>Åh, ledsen om jag förstört ditt ego och din heelt oemotståndeliga personlighet.<< sa Ray sarkastiskt >>Men, nu ska jag bege mig hemåt och jag vill aldrig mer se dig igen.<< de sista orden var sagda som en order. Kvinnans blick var mörk.
 
 
Ray sa inget mer till kvinnan utan han började bara gå därifrån. Med ryggen rak kände han sig stolt över att inte ha fallit för trycket. Som han konstaterat tidigare, han och hans systrar hade klarat sig bra hittills, det fanns ingen orsak att ändra på det.
   Kvinnan stod bara förstummat kvar. För första gången hade hon inte fått sin vilja igenom.
   Hon avskydde det. Hon kände ilskan stiga inom henne men hon höll sig för att skrika. Det skulle inte se bra ut bland grannarna om de började prata om hur de hört henne stå och gorma en vardagskväll... Istället andades hon in ett djupt andetag och stampade med foten i marken hårt, så hårt att hon fick ont i den. Hon hoppades innerligt att hon aldrig mer skulle se denna otacksamma kille igen! 
   För skulle hon göra det skulle hon se till att hans liv skulle bli ett rent helvete...

TS4: AKC - The Amell Family Del 13

 
 
Ray förstod inte varför han ens drog sig till huset i fråga. Varför kunde han inte bara stå på sig själv och säga nej? Det var inte rätt, det kändes helt fel och än så länge hade han och tjejerna klarat sig bra hittills, varför velade han till just nu? Var det pengarna? Chansen att slippa slita häcken av sig dagligen för att skrapa ihop till ett ynka mål mat?
   Antagligen tänkte han och suckade till när han förde handen emot dörren och knackade på. Han hörde en röst ropa åt han att det var öppet. 
 
 
Ray kom in och överväldigades av allt fint som fanns där inne. Alla lyxiga ateraljer som fanns placerade i det öppna rummet. Han avundades för en sekund allt det fina och tänkte att han kanske till och med kunde se till att få än mer än hon... Ray slog sig lätt på kinderna, försökte skaka av sig tankarna om allt det kvinnan erbjudit honom. Det kändes inte rätt...
   Men tänk om, en gångs förtjänst skulle räcka väldigt länge...
   När Ray stod där inne såg han en tjej stå vid spisen och laga till något. Skulle inte huset vara tomt just nu? Iallafall var det så kvinnan sagt till honom. Så vem var denna tjej?
 
 
 
Ray gick fram till henne och satte sig ned på stolen. Han tänkte på vad kvinnan sagt om att han kunde säga att han var den nya poolkillen. 
   >>Hej.<< började Ray och såg hur tjejen hoppade till. Hon var inte beredd på att han skulle sitta där, även om det var hon som ropat att det varit öppet.
   >>Ouh, öh, hejsan..<< svarade hon skeptiskt och vinkade mot han. >>Vem är du?<< frågade hon honom och Ray svarade att han var poolkillen, precis som han skulle.
   >>Åååh, juste, vi skulle få en sån ja...<< tjejen verkade lätt frånvarande, som att hon vandrade mellan hennes egna tankar och verkligheten. >>Mamma snackade om något sånt ja... trodde hon skojade först...<< hon pratade mest med sig själv än direkt till Ray. >>Ja men, tjenare på dig då Ray, trevligt att ses.<< sa hon till slut och återvände med sin uppmärksamhet på äggröran hon höll på att steka.
   Ray satt mest i tystnad och såg på hur denna tankspridda tjej försökte att laga till sig enkel äggröra. Ray ville gärna säga åt henne att inte peppra den så mycket men han ville inte lägga sig i för mycket. Han var här för en sak och inget annat. Det var en dålig idé att lära känna andra i hushållet då det skulle kunna komma att bli alltför fel. 
 
 
Mitt i allt skrek plötsligt tjejen till. Hon såg iväg på klockan och ropade hur sen hon var och sedan sprang hon upp för trappen. 
   Ray satt med ett chockerat uttryck, han hade inte varit beredd på det där... Ned för trappen kom tjejen springandes, endast iklädd en BH och trosor slängde hon en hög med kläder på golvet framför spisen, tog tag med ena handen för att röra runt äggröran och den andra för att klä på sig vad som såg ut att vara arbetskläder. Ray satt bara med munnen öppen hela tiden. Vad i hela friden?! 
   Tjejen slängde i sig äggröran, tog på sig hatten och rättade till den lagomt flottiga tröjan. Hon andades ett djupt andetag och mumlade för sig själv om hur bra det skulle komma att gå ikväll...
   >>Men du! Ray, skojsigt att ses! Vi får väl snacka någon gång va?<< var det sista hon sa till Ray innan hon försvann ut genom ytterdörren. 
 
 
Ray försökte smälta vad han just varit med om. Hela situationen som utspelat sig hade varit så ofantligt löjlig. Han skrattade till för sig själv där han satt. Tjejen hade varit helt annorlunda, så tankspridd, så egen... Så söt dessutom... Med omatchande underkläder... Ray kände hur han rodnade, han hade inte ens reflekterat över hennes oanständiga klädsel hon kommit nedspringande i. Hon hade dessutom verkat så obrydd över det hela...
   Ray kände att han blev lite intresserad över henne. Det var något unikt med henne han inte kunde sätta fingret på vad det var han kände...
   Bara det att han ville få en chans att få prata med henne, igen.