Harpham - Samlingsinlägg


 
 
 
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8. Del 9. Del 10.
 

 

TS4: PGC - Harpham 1.10

 
 
 
Makayla stod och tittade sig själv i spegeln. Hon såg till att sminket låg rätt, hennes hår var välkammat och hennes kläder rena och fina - inte för att hon behövde kläder dit hon skulle, men det var skönt att ha något rent på sig. 
   >>Joaquin! Jag åker nu, ses senare ikväll!<< ropade Makayla iväg innan hon klev utanför dörren och for iväg till simhallen. 
 
 
Klockan hade slagit sen eftermiddag och det var knappt någon sim ute för att bada. De enda som syntes var en grupp simmar som stod utanför hallen och pratade. 
 
 
 
Makayla hade knappt trott sina öron efter hon fått samtalet om att få gå med i Paragonerna. Klubben där alla inne-simmar var, vars främsta mötesplats var simhallen. En chans att få hänga med de coola, samt att få simma samtidigt! Makayla ville mer än gärna visa sig värdig att få komma med. 
   För Makayla gällde det att komma bra överense med alla, även om det innebar lite rövslickande. 
   För tillfället stod de ute och pratade. Makayla undrade självklart vad de väntade på.
   >>Vår sista medlem, såklart.<< Sa den mörka tjejen. [Det här med simmars namn, alltså, haha] Precis när hon sagt orden kom den sista medlemmen dit. Makayla kände genast en klump i hjärtat bildas när hon såg vem det var. 
 
 
 
Sergio. 
   Makayla hade inte träffat Sergio sedan den kvällen hon träffade Joaquin. Hon ville egentligen inte träffa honom, inte efter hur det var sist. Hon ville gärna glömma hur pinsamt det var, men hur lätt skulle det bli om hon och han skulle komma bli klubbmedlemmar...?
   Det gick inte alltför bra för Makayla. Hon blev automatiskt utfryst av de andra i gänget och förgäves försökte hon få kontakt med dem.
   >>Vi tänkte gå nu, kommer du också?<< sa den mörka tjejen och gav Sergio en puss innan hon och resten av gänget började gå. Sergio sa att han tänkte stanna kvar. 
   Ingen av dem verkade se Makayla. 
   >>Sååå... Jag antar det bara är du och jag..?<< flikade Makayla in med efter tjejerna gått.
   >>Antar det.<< sa Sergio och Makayla kunde nästan ana en viss frestelse i hans ton. 
 
 
 
De pratade med varandra. Makayla satte sig bredvid Sergio och under kvällens gång, kom de så bra överense att hon börjat lägga den pinsamma händelsen bakom sig. 
   De fick veta mer om varandra. Han var tillsammans med den mörka tjejen och hon med Joaquin. Han älskade att hänga vid simhallen och visa upp sin kropp, hon älskade att simma i det kyliga vattnet och känna styrkan i varje nytt simtag. 
   De pratade om så mycket och Makayla blev nästan överraskad över hur lätt de båda öppnade upp sig inför varandra. Någonstans där i samtalet blev Makayla medlem av Paragonerna. Men hon brydde sig knappt, hennes uppmärksamhet var endast riktad mot Sergio. 
 
 
 
Till slut blev det dags att skiljas åt. Sergio frågade Makayla om de hade setts förr? Han hade ju hört om henne från Joaquin, fast, han hade något vagt minne att de träffats tidigare. Makayla kände sig lite frustrerad över Sergios beteende. Så enkel var hon väl ändå inte att glömma? 
   >>Nej... Nej, det har vi inte.<< svarade Makayla honom. 
   >>... jag tror inte det.. Det är något med dig som är svårt att glömma.<< sa Sergio och blinkade med ögat. Makayla kände hur kinderna hettade till. 
   >>Här, ta mitt nummer. Vi kan höras vid om du vill?<< Sergio knappade in siffrorna i Makaylas mobil och gav henne sedan en snabb puss på kinden innan han gick. 
   Ställd tog sig Makayla om kinden. Förvirrad var vad hon var. Men hon kunde inte undvika att känna ett skutt i hjärtat. 
   Makayla tittade på hennes mobil och funderade på om hon ändå skulle smsa och säga att hon inte uppskattade hans flörtande, då hon var med Joaquin. Fingrarna darrade på henne där hon stod och höll i telefonen. 
   Med Joaquin kändes allting tryggt och säkert. 
   Men med Sergio fanns det nyfikenhet och något nytt. Något spännande. 
   Makayla stängde av skärmen utan att skriva till Sergio.  
 

TS4: PGC - Harpham 1.9

 
 
Som sagt tidigare, Leon var en riktigt smart kille. Han hade ambitioner i livet att nå upp till och vill man ta sig någon vart, så gällde det att ha bra betyg i skolan. Åtminstone hans resonemang. Varje eftermiddag satt Leon i köket och gjorde sina läxor plus extrauppgifterna. Ibland var det tungt att förstå vissa bitar, men allt som allt var han en duktig kille.  
 
 
 
Joaquin kunde inte vara mer stolt över sin son än han var just nu. Joaquin hade inte direkt själv brytt sig om skolan när han var yngre. Vilket visade sig i att han inte kunde ta sig in på de yrken han egentligen ville jobba med. Inte för att han ångrade sina val på ett sätt, han trivdes med det som var, men det var för Joaquin en härlig känsla att få se sin son göra det han inte gjorde. 
   Så mycket han var kapabel till hjälpte och stöttade Joaquin sin son, även om det många gånger blev Leon som fick undervisa sin pappa istället. 
 
 
 
Det var ungefär då Makayla kom hem som Joaquin började jobba. Så han sa hejdå till sin son och bad honom fortsätta jobba på lika bra! 
   Makayla tänkte inte på att Joaquin just gått. Hon var alldeles för fokuserad på att börja baka ett recept hon fått från jobbet. Kakor hon hoppades Joaquin skulle gilla. 
 
 
 
Leon kände ofta att hans mamma inte brydde sig så mycket om honom. Hon hade aldrig läst en god nattsaga för honom, aldrig frågat om han behövde hjälp i skolan eller hur hans dag varit. Leon undrade vad han gjorde för fel som inte fick sin mammas uppmärksamhet. 
   Helt spontant fick Leon en idé om att mamma kanske skulle tycka det var kul om han skojade med henne! Så han tog sats och visade den fulaste grimasen han lärt sig från sina kompisar i skolan. Där skrattade alla med honom!
 
 
 
 
Makyala var oimponerad. Att se sin son stå och fjanta sig var inget hon ville göra, hon var upptagen med annat. 
   >>Uhm.. Leon, att du inte tar och slutar upp med sådant fjanterier. Det är inte roligt att se på simmar som står och gör sig själv löjliga.<< sa Makayla och vände sig iväg för att fortsätta med kakorna. >>Se till att inte störa mamma mer nu va? Jag är upptagen, du kan väl spela lite fiol eller?<<
   Leon tittade bara på sin mamma med ett besvärat uttryck. Det var inte alls det han ville vara med om. Han tänkte att om hans mamma bara skrattade så skulle hon vilja vara med honom. 
   Leon lämnade köket och gick ledsen in till sitt rum.