Navigeringsinlägg - Amanda Jones

 
Generation 2
 
 
Del 1. Del 2. Del 3. Del 4. Del 5. Del 6. Del 7. Del 8.
Del 9. Del 10. Del 11. Del 12. Del 13. Del 14. Del 15.
Del 16. Del 17. Del 18. Del 19. Del 20. Del 21. Del 22.
Del 23. Del 24. Del 25. Del 26.Del 27.Del 28.
Del 29. Del 30. Del 31.
 
Del 32. Del 33. Del 34. Del 35. Del 36. Del 37.
Del 38. Del 39. Del 40.Del 41. Del 42.Del 43.
Del 44.Del 45. Del 46. Del 47.Del 48.Del 49.
Del 50. Del 51. Del 52. Del 53 - sista.
 

 
 

TS4 Fam. Jones 2.53 Sista

 
 
 
Gästerna började tacka och bocka för sig. Det var sent och alla var rejält trötta efter allt firande. Amanda själv var nästan på väg att somna efter allt hon slitit med för att få fixa festen. Hon ville verkligen få komma hem och krypa ner bredvid Torbjörn och mysa. Amanda? Torbjörn stod framför henne och verkade en aning nervös.. Amanda blev lite nervös och tänkte det hade hänt något. Ja?
 
 
Men vad Torbjörn ville få sagt var något bättre än Amanda trott. Med darrande ben föll han ner på ett knä och plockade ur fickan fram en ring. Han hade haft ringen hos sig ett tag men aldrig kommit fram till när han skulle fråga henne. Egentligen hade han inte tänkt att fria nu. Men han ville verkligen inte vänta längre, för Amanda var kvinnan han ville leva resten av sitt liv med. 
 
 
Amanda tog den gyllene ringen i sin hand och tittade på den. Den var inte stor, eller liten. Den var inte skinande utan hade en matt ton i sig. Det var en billigare ring men när hon höll den ringen i sin hand kände hon hur mycket kärlek som översvämmades inom henne. 
 
 
Självklart ville hon gifta sig med Torbjörn! Och inte nog med det! Torbjörn viskade i hennes öra om de inte skulle göra det. Här och nu. Amanda kände för en sekund att det var kanske lite väl snabbt att bara gifta sig såhär. Inget stort bröllopp, inga dyra kläder eller mat. Ingenting att planera ihop och inget man behövde bjuda in gäster till...
   Ja. Ja! Sa Amanda. Hon ville gifta sig här och nu. Hon ville inte vänta och fixa ihop något som varade en dag. För henne kändes det mer rätt att de båda lovade varandra sig själva här och nu. 
 
 
 
 Med ringarna på fingrarna var det som om något fallti på plats. Något som hade saknats hos dem båda kändes numera komplett. De såg varandra djupt i ögonen och Amanda kände att hennes liv aldrig kunde ha blivit bättre än det var just nu. 
 
 
[ Ja, det här var då sista delen av Amandas historia... Det tog mig ungefär samma antal delar som med min första sim, Annie, vilket känns ganska bra med tanke på att jag trodde den skulle vara mycket kortare, haha. Jag har verkligen gillat att spela med Amanda. Det är alltid lika kul att bara se vars historian tar vägen, att låta sina simmar styra sin egna väg och se vart de leder. Men såklart kan allt inte fortsätta för evigt heller.. Nästa generation måste ju någon gång ta över den äldre och i det här fallet är det Blaise tur att fortsätta föra Jones gener vidare. Jag tror det kommer bli en helt ny twist på hans historia, jag kommer att utforska dags att jobba mer med honom och med tanke på att han kommer bli läkare så finns det en mängd olika dramatiska händelser som väntar honom på sjukhuset... ]

TS4 Fam. Jones 2.52

 
 
Dagen var kommen och festen var igång! Amanda hade satsat stenhårt på att ge de båda ungdommarna en fest de sent skulle komma att glömma. Hon hade hyrt hela festlokalen för dem själva att ha och hon hade bjudit in en mängd olika människor, vänner och familj att komma för att fira! 
 
 
 
 
Folk pratade. De dansade. Blaise tog sig till och med en halvt pinsam svängom på dansgolvet med sin mamma och Manju hade fullt upp med att underhålla gästerna. Hon tyckte dock det var lite pinsamt att Amanda bjudit in så många snygga killar till festen.. 
 
 
 
Självklart tog Amanda tag i tårtbakandet och hon satsade på att göra den godaste chokladtårtan hon någonsin gjort! 
   Under festens gång verkade alla ha en avslappnad stund utom Manju.. Hon kände sig med ens så otroligt spänd och hon började oroa sig över att bli vuxen. Robert, Anastasias man, försökte lugna ner henne, men Manju kände bara för att spola tillbaka tiden och gå hem och lägga sig under ett par varma filtar och glömma allt om att fylla år... 
 
 
 
Blaise kompis Michael var självklart bjuden! Trots den där gången som var väldigt pinsam emellan dem verkade allt vara lugnt igen. Blaise var bara glad att hans bästis var där och kanske, trots allt, fanns det något som kittlades lite extra i magen när han såg på killen i rosa tröja framför sig..
 
 
 
... Manju försökte verkligen ha en bra stund men hur hon än försökte kändes allt bara som ett totalt kaos. Det slutade med att hon gick iväg till ett hörn och stod och dansade. Argt. 
 
 
När festen började närma sig tårtdags började även Blaise känna av lite stress inför att fylla år. Helt plötsligt var det dags att bli vuxen, flytta hemifrån och klara sig själv. Dessutom, kände han sig nere för att han verkligen ville mer än att bara vara vän med Michael...
 
 
 
1... 2... 3... Blås! Ljusen blåstes ut och konfetti spred sig genom rummet i en kaskad av färger och hurrande rop! Festen blev lyckad och alla inbjudna gäster hade haft det riktigt bra på kalaset. För Manju och Blaise innebar det här en helt ny fas i deras liv. En fas som skulle komma att bli fylld av nya äventyr och mycket drama...