Martin - 1.22 / Svartsjuka Del 1

 
 
Helgen var kommen, och alla i det gamla gänget hade fått ledig tid samtidigt. Vilket skulle firas med att gå ut på klubben och festa lite ihop. Den här gången valde dem dock att åka lite längre bortåt utkanten av storstaden, och till en närliggande hamnstad istället. För där hade de hört talas om ett riktigt bra ställe alla gick till.
 
 
Samuel såg ner på folket som dansade till den dunkande musiken. Det var riktigt högljutt inne i salen, och det började bli kvavt av alla som var där inne och dansade. Han, Maylin, André, Jamie och Desirée hade varit där nu ett par timmar, och Samuel började känna av hur trött han började bli. Tur nog så skulle de nog inte stanna så mycket längre till, då de blev tvungna att köra hemåt för natten.
 
 
 
Samuel och Maylin hade slagit sig ner vid ett bord tidigare för sig själva, och hade sedan blivit joinade av hennes bror André och Jamie. Desirée befann sig fortfarande på dansgolvet, men hela kvällen hade hon verkat lite distansierad överlag.
   >>Nej, om man ska ta sig en sista svängom på dansgolvet, och kanske lämna er.. eh.. turturduvor själva.<< log Jamie och såg mot Maylin som grimaserade mot Samuel som själv bara skrattade. >>Ska du med André?<<
   André frustade till. Vilket alla fyra märkte av. 
   >>Nej, det är bara det att jag... Mitt ex är tydligen här.<< suckade André. 
   >>Tänker du snacka med han?<<
   >>Ugh, jag vet inte... Fan att han ska vara här, just ikväll...<<
   >>Äh, låt han inte förstöra något. Kom igen, du kan alltid låtsas jag är din kille så orkar han nog inte bry sig om att komma fram.<< log Jamie och drog med sig André mot dansgolvet.
   >>Som om det någonsin har stoppat han...<< mumlade André.
 
 
 
Efter ett tag bestämde sig även Samuel och Maylin för att ta sig en sista omgång på dansgolvet. Samuel brukade inte vara en dansare, men med Maylin vid hans sida, och hans vänner så kändes det lite lättare att våga släppa loss mer. 
   Nere på dansgolvet kunde Maylin se Desirée sloka med axlarna, Maylin suckade, vilket Samuel reagerade över.
   >>Är det något?<< undrade han.
   >>Nä, det är det inte...<< svarade Maylin. Hon kände sig så dum. Nästan lite idiotisk till och med. Maylin visste om att Desirée gillade Samuel, och istället hade hon blivit kär i han och nu var det dem som var ett par. Maylin visste inte hur hon skulle hantera situationen, speciellt inte då Desirée knappt hört av sig eller snackat med henne heller.
 
 
 
>>Men du, Maylin. Jag ser att något är fel.<< fortsatte Samuel där de stod nere vid dansgolvet. Han höll om henne i sin famn.
   >>Det är ingenting speciellt, bara lite mycket med skolan och allt sånt.<<
   >>Säkert?<< sa Samuel, och gav henne sedan en puss på kinden.
   >>Ja, det är säkert.<< log Maylin, men visste om att hon ljög för Samuel om det. >>Nä, kom igen... Nu dansar vi en sista gång innan vi ska hem!<< tjoade hon plötsligt och drog sedan med sig Samuel ut på dansgolvet.
 
 
Desirée som stått och sett mot Maylin och Samuel, kände klumpen i magen igen. Hon mumlade något till Jamie som stått vid sidan om henne, och började sedan att gå ifrån dansgolvet. 
 
 
 
Samuel som såg Desirée där hon gick sin väg, kände att något var fel. Desirée hade inte varit sig själv på sista tiden, och han undrade om något väldigt allvarligt hade hänt henne. 
   Samuel funderade en kort stund, innan han sedan bestämde sig för att följa efter Desirée och se efter så allt var bra med henne.
 

Martin - 1.21 / Nyckeln till mitt hem

 
 
 
En tid hade gått efter natten Maylin spenderade hos Samuel, och de två hade gått från vänner till ett par. Maylin bodde fortfarande kvar i sin lägenhet med hennes bror, men eftersom hon och Samuel var grannar så blev det i stort sett som att de bodde ihop ändå. 
   En av deras dagliga grejer de gjorde ihop, var oftast att spela på boxen tillsammans. Maylin älskade det, medans Samuel var lite mer reserverad. Men det hade nog att göra med att han alltid förlorade när de spelade mot varandra. Oavsett vilket spel. 
 
 
 
 
Precis som alltid vann Maylin, men den här gången tyckte Samuel det var nog med det, och bestämde sig för att fuska lite. 
   >>Neeej! Vad gör du!<< skrattade Maylin då hon kände hur Samuel började peta på henne, precis där hon var som kittligast. >>Nej sluta!<< skrek hon, men Samuel slutade inte. >>Men lägg av, nu kan jag ju inte vinna!<< fortsatte hon skratta.
   >>Ja, och?<< svarade Samuel och gav henne ett flin.
   >>Åh, vad dum du är då.<< log Maylin och knuffade undan Samuel. >>Tur att du är söt, fast du är en dålig förlorare.<< fortsatte hon och gav han sedan en puss han besvarade. 
 
 
 
 
 
Maylin kollade strax därefter på sin klocka, och insåg det var dags för henne att bege sig. Hon hade en stor tenta att plugga till som hon blev tvungen att sätta ifall hon ville få fortsätta in på nästa period som innebar en hel del praktik för hennes del. Något hon inte kunde missa för allt i hela världen!
   Samuel följde med henne, och började att rota i sina fickor för att hitta åt det han ville ge henne innan hon gick.
   >>Du, Maylin...<< sa han, och visade henne sedan nyckeln. En kopia av hans egna lägenhetsnyckel, en som han ville ge till henne. >>Så du, ja, slipper knacka varje gång för att ta dig in...<< 
   >>Men åh, Samuel!<< Maylin stirrade bara på nyckeln, och kände sig med ens så glad över att få den av honom. En alldeles egen nyckel till hans hem, så att hon kunde komma och gå som hon ville till honom. >>Du vet väl om att jag kommer att uttnyttja det här nu.<< 
   >>Jag hoppas nästan du ska göra det...<< svarade Samuel och gav henne ett leende.
 

Martin - 1.20 / Stay the night

 
 
 
 
Senare på kvällen så kom Maylin förbi Samuel som de sagt tidigare, och de umgicks ett ganska bra tag. Det blev att laga middag ihop, spela lite tvspel och bara prata. Efter ett tag så bestämde de sig för att spela en omgång av "väck inte llaman!", vilket Samuel tyckte skulle bli kul då han älskade det spelet. 
   >>Okej, din tur.<< sa han, nästan lite väl kaxigt då han återigen lyckats ta en pinne utan att hela tornet rasade.
   >>Pff, du lär inte se så kaxig ut när jag vinner.<< svarade Maylin och tog tag i en av pinnarna. 
 
 
 
>>Opps... Det där gick ju inte som planerat.<< suckade Maylin. Tyvärr så valde hon fel, och det resulterade i att tornet föll ihop, och Samuel vann.
   >>Var det inte du som skulle vinna eller?<< harklade sig Samuel och kunde inte låta bli att skratta lite åt Maylin som blev smått sur på honom. 
   >>Äsch, bara för att du har övat. Fuskis.<< skrattade hon och slog till han lite på armen. 
 
 
 
Helt plötsligt blev det sent, och Maylin kom på att det nog var dags att gå hem till sig. Samuel följde henne till dörren och de två stod en lång stund och sa ingenting mer än några tafatta ord. 
   >>Jaha.. Ja det här var kul!<< sa Samuel och kände hur bröstet bankade hårt.
   >>Jaa, jo det var det.<< svarade Maylin och gav han ett brett leende. 
   >>Så ja eh...<< fortsatte Samuel, och kände hur tungan knöt sig i munnen på honom. Så mycket som han ville att hon skulle stanna kvar, men så rädd för att fråga henne om hon ville det. 
   >>Ja...<< fumlade även Maylin, och gick ett steg närmare Samuel. >>Vi, eh... Ses väl imorgon.<< log hon, och omfamnade han sedan i en tafatt kram.
 
 
Samuel hängde knappt med på att ha Maylin så nära inpå. Hennes doft, hennes värme. Hennes allt i hans famn fick han att smälta. Han ville inte släppa taget om henne än.
   Och det verkade hon inte heller vilja göra. För när de två drog sig lite ifrån varandra, bara så lite så, och deras ögon möttes, så blev det något helt annat mellan dem. 
 
 
 
 
Utan att tveka satte Maylin sina läppar mot Samuel, som följde med henne i en lång och varm kyss. Men det slutade inte heller bara där, utan Maylin drog med sig Samuel in till hans sovrum och höll han kvar i hennes famn. Samuels hjärta bara bankade hårdare och hårdare. Det här var något han aldrig gjort, men som han så gärna ville göra med henne.
   Maylin stannade kvar för den här natten med, men någon vidare sömn fick nog ingen av dem två...